Göteborgsposten – 13 september 1871, sida 1

Bref från Stockholm, (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 10 September. Hr X. har nu fått reda på hufvuddragen i krigsministerns nya arm6organisationstörslag. Det har försatt honom i stort bryderi, och när han kommer i bryderi blir han mycket ond. Han kan ej förneka att de föreslagna lindringarne i rustningsoch roterings-skyldigheten äro verkliga lindringar i indelningsverket; men han finner dock med sitt intresse förenligt, emedan han har andel i en soldat, att tå hela indelningsverket upphäfdt, enär det med orättvisa tillkommit, påstår han. Han kan ej förstå hvarför hans bemman, som är af kronoskattenatur, skall hålla soldat, då det angränsande säteribemmanet är deritrån befriadt; de äro till areal och jordens beskaffenhet i det aldra närmaste lika. Det senare har dock högre värde än det förra, just för soldatens skull; följaktligen vill hr X. bli af med soldaten, så få begge hemmanen lika värde, och när han så säljer sitt hemman, så får han för det lika mycket som grannen får för sitt, och X. som köpt sitt med den der soldaten, gör en god affär. Han har derföre fast beslutat att i afseende på indelningsverkets upphärvande principielt hålla i sig, men har svårt att i diskussionen stå på sig; likvisst, emedan han gerna vill anses såsom patriot, så förklarar han sig beredd att ingå på indelningsverkets aflösning på 10 år. Han anser detta bevisa ett berömvärdt tillmötesgående från hans sida, hvilket staten med tacksamhet bör antaga. Men häromdagen kom han i stor förlägenhet. För några år sedan inköpte han en frälseränta för 2100 rdr; den har i medeltal årligen inbringat honom 260 rdr — ty den skall lösas efter markegångspris, hvilket varierar ester årsväxten — och han har således haft 12 4, och lite till i årlig inkomst på sitt kapital. Nu fick han besök af hr K., som eger det hemman från hvilket frälseräntan utgöres, och som påstod att då den för ett par hundra år sedan lades på hans gård, så var det lika orättvist, som när hr X:s hemman pålades rotehållsskyldigheten, hvarföre hr K. nu fordrade i rättvisans och billighetens namn att han helst skulle få frälseräntan efterskänkt eller få aflösa den genom att tio år erlägga hvad för detta onus i medeltal årligen af honom utbetalas. Ian fick knappt tala till slut förr än hr X. mycket ond utbröt: -Är herrn spritt galen? Enligt ert förslag skulle ju jag lott få räntan i tio år på mitt kapital, men sedan bli af med både kapital och ränta? Blygs, herre, för ett så oförsynt anspråk! Ja, men besinna — invände K. — att rälseräntan orättvist pålagts mitt hemman och ir ett onus som förlamar mitt jordbruk och nedsätter värdet på min jord. Ja, men besinna också herre, att då ni Jöpte ert hemman, så fanns frälseräntan, ni sände till den, intog den i beräkningen såom ett onus som minskade gårdens värde, ch ni betalte jemnt upp så mycket mindre ör hemmanet. Ert anspråk är oförskämdt — ör ni? o-för-skämdt. Ja men jag har bara rättat mig efter vad hr X. sagt om indelningsverkets aflösing, och för konseqvensens skull.. Prata inte med mig om konseqvens. Jen bör inte hit. Att jag vill bli qvitt solaten är en sak för sig, och har alls ingen emenskap med frälseräntan, som är min egen