Göteborgsposten – 12 september 1871, sida 1

I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. 3. Vännen Xenophon. I sin handelsbod, eller boda, som det kallas, vid — gatan i Åbo, sprang herr Strömling fram och tillbaka innanför sin disk och svettades jemmerligen, ty det var en het sommardag, men han gjorde det gerna, emedan kunderna voro många och deras erkänsla kontant. Det var som om ett förklarande sken spridt sig från hans strålande anlete, öfver cikoriapaketen, pappers-bundtarne och sillfjerdingarne, och för hvarje halft skålpund kaffe eller socker, som hans karmosinröda händer öfverlemnade åt konsulns husa eller kommercerådets köksa; hade han ett ljuft småleende och ett förbindligt ord att gifva på köpet. Han var ändtligen lycklig efter långt sökande hade han funnit hvad han behöfde, ett godt hjerta och en förståndig qvinna. Mången gång i ensamheten sade han skämtande til sin tumme: Hade du icke suttit emellan, f. vete Gudarne hur det hade gått. Ju mera de lärde Fiass hvarandra hau och Agneta Berg, desto mera ansågo sig båda hafva skäl att vare nöjda med ödets skickelse Foris fr. N:o 208.