Göteborgsposten – 8 september 1871, sida 3

politiska konservatism. Orsaken låg djupare. Den åg i de svenska presternas benägenhet för att förvexla kristendomens materiella och formella principer, isynnerhet derigenom att de lade en öfverdrifven, nästan uteslutande vigt på skriftens ord och förmenade detta vara tillräckligt för själslifvets utveckling. Cand. theol. Magnus Eiriksson sökte ådagalägga att kyrkans tro icke i allt var Kristi tro, och sårskilt var detta förhållandet med treenighetsläran, för hvilken, enl. tal:s uppfattning, stöd ej fanns i skriften. Talaren slutade sitt föredrag med en inspirerad bön om att sanningen måtte komma till allas kunskap. Kyrkoh. Bergman (fr. Winslöf) ansåg liksom Hammerik att Boström haft stort inflytande på nyrationalismens utbredning i Sverige: 2 hade ock bidragit prestesnasbrister Presterna borde närma sig mera folket för ätt hindra dem från att falla i filosofiska och :sociala villfarelser.ÅTmotsats till Lanrin ansåg hån presterna böra företrädesvis lägga vigt på skriftens ord. KonsulsOhlssön (fr. Helsingborg) var ense med Hamnietik om att desvenska presternas förra politiska rättigheter och deras-konservatism-banat väg för nyrationalismen. a st Prosten Hjort förklävatte sig ej våra nyrationalist, men ansag det vara alltför härdt att hn alla sådane tendenser. Äfven deninyrationalistiska riktningen var i viss mån berättigads: Hellre än att dbetingadt förkättra densamma, borde man utjemna skiljaktigheterna genom kärlek i bedomandet och genom teologisk undersökning. : ; Pastor Brun (fr. Kristiania) tackade Eiriksson för dennes inspirerade föredrag, hvars stamninga meddelat sig åt åhörarne. Eiriksson borde dock hafva insett att man i denna församling ej kan diskutera den kyrkans tro, som i trosbekännelsen blifrit fast formulerad. Norge vår, tack vare den förmur Danmark i detta hänseende utgör, så fritt från nyrationalism, att den norska pressen icke ens vågadel) tala om densamma. IIvad bör man emellertid göra för att bekämpa denna riktning? Han varnade mot Hjorths åsigt om medling mellan Kristendom och Nyrationalism; men han var ense med honom derom att man borde bekampa den med veten. skapliga vapen samt att man måste taga hänsyn till. tidsandan och tidsförhållandena. , Denrigenten, d:r Kalkar trodde att såsom resultat af denna förhandling framgått öfvertygelsen om den kristna trons sanning samt om farorna af nyrationalismenn Sedan psalmen Kirken, den er et gammelt Hus blifvit afsjungen afbröts förhandliogarne för att om en stund åter upptagas. För diskussionen om de öfriga frågorna skola vi i ett följande n:r redogöra. Id 11 2 l iha i (Förts.)