Göteborgsposten – 8 september 1871, sida 1

nas. Vi erinra t. ex. om Blanches flera dikter, hvilka han på sin tid strödde ganska flitigt omkring sig i kalendrar och tidningar och hvilka en del tillochmed utgifvits samlade. Blanche var visserligen icke synnerligt framstående i den metriska lyriken; men har dock äfven i denna diktart frambragt åtskilligt, som är förtjent af att minnas och bevaras. Vi förmoda derför, att det blott varit af tillfälligt förbiseende, som den hädangångnes lyriska dikter icke finnas omnämnda i subskriptionsanmälan, der vi äfvenledes sakna Blanches novell Eva Widebeck, hvilken han skref, för att genom den vederlägga den lösa moral, som han och den allmänna meningen trodde sig finna i den Almqvistska berättelsen Det går an. Nämnde novell utgör visserligen icke bland det bättre af Blanche; men den bör likväl ha en plats bland hans samlade arbeten. (Stockholm, Albert Bonnier.) Af berättelsesamlingen Blandt Bönder af C. A. Thyregod ha hättena 9-10 kommit oss till handa, innehållande några af dessa ur det danska folkets, allmogens, lif gripna skildringar, hvilka gjort förf. till en så populär berättare i hans hemland. Ett genomgående drag i Thyregods författarskap är en praktisk tendens: den neml. att visa, huru menniskan kan genom egen kraft, genom sedligt allvar och innerlig, letvande förtröstan till Gud öfvervinna alla svårigheter och vinna en sann jordisk lycka, hvilken ju under alla förhållanden ligger i förnöjsamheten. I en tid sådan som vår, då mången tror sig föra arbetarnes talan genom att inleda dem i socialistiska irrgångar, genom att släppa afundens och oförnöjsambetens orm in i det nyss förut ett paradis vordna tarfliga, men fridfulla hemmet, gör det en godt att läsa de Thyregodska berättelserna. De äro på långt när icke några konststycken, deras estetiska värde kan ibland synas tvifvelaktigt, teoretiskt att döma; men det oaktadt våga vi kalla dem värdefulla, i det de alltid sträfva att äfven under den fullaste realitet höja sin läsare upp och rikta hans blick mot de högre och ljusare rymder, dit ingen politisk, religiös eller social teori kan föra menniskan, om hon icke med egen kraft, med sedligt allvar och törtröstan till Gud vandrar fram på den smala vägen. (Köpenhamn, L. A. Jörgensen). Om llans, der kom paa llöiskolen. En Fortelling af Anton Nielsen. Denne förf. har, likasom Thyregod, gjort teckningar ur den danska allmogens lif till ämne för sin författareverksamhet, men förefaller oss, om vi få begagna detta uttryck, mera artificiel än Thyregod. Tendensen är här mera utpräglad, och figurerna ega i allmänhet icke denna natursanning och realitet som Thyregods gesialter. De förefalla som om de snarare vore tankeexperiment, än lefvande gestalter i dikten. Men med Thyregod har Nielsen gemensam en varm fosterlandskänsla, under det att den moderna socialismen vill hos folket, hos arbetsklasserna undergräfva nationalitetsbegreppet och i dess ställe sätta kosmopolitismen, hksom om icke hvarje folk måste lefva först sitt eget lif, vara sig sjelft, för att kunna räknas med bland de lifskraftiga länkarne i verldsutvecklingens stora kedja. Af här föreliggande berättelse, eom i Danmark läses mycket och vida, har tredje upplagan i dessa dagar utgifvits. (Köpenhamn, O. H. Delbanco). Af Den Dansk-Norske Ikers Historie af Otto Vaupel har hättena 7-8 blifvit oss tillsända. Utgifvandet af detta intressanta krigshistoriska verk pågår med berömvärd regelbundenhet och har redan framskridit till konflikten med Holstein-Gottorp 1700. Upplysande kolorerade planscher åtfölja hvarje bäfte. (Köpenhamn, Den Gyldendalske Boghandel). Från Kristiania skrifves att vid ett sistl. Måndag hållet sammanträde med delegarne i Nylands mek. verkstad enhälligt beviljades ett anslag af 120,000 rdr sv. till anskaffande af en flytande docka för verkstaden i öfverensstämmelse med tramlagda planer och ritningar. Dockan anses kunna bli färdig om ett år. Svenske pianisten Philip Jacobsson skulle som i Tisdags å Hötel du Nord gitva en större konsert, dervid konsertgifvaren sjelf skulle utföra nummer af Mendelssohn, Schumann, Liszt och Hiller. Fru Zelma Hedin har, enl. Dag. Nyh, nå anhud af enfrenrenören af Klingenheros