Göteborgsposten – 7 september 1871, sida 1

nen genast kastar både grefve Posse och hr Emil Key, gretve Piper och frih. Ericson utan medlidande öfver bord. Men vensterns de mokrater funno med sitt intresse mera öfverensstämmande att lefva på god fot med landtmannapartiet och blundade för dess egoistiska sträfvanden. Landtmannapartiet hyser ingen benägenhet för den politiska rösträttens utsträckning, vill alldeles icke utsätta sig för äfventyret att blifva öfverröstad af sina jordtorpare och statkarlar, men har ingenting emot att venstern ordar om den kommunala rösträttens utvidgande, så länge derom blott motioneras utan vidare påföljd. Vid 1870 års riksdag kunde landtmannapartiet icke förmås att i något af de förnämligare utskotten insätta demokraten hr Ola Jönsson i Kungshult; men vid sistförlidne riksdag placerades han utan tvekan i konstitutionsutskottet, och derigenom blef han med tacksamhetens band sästad vid landtmannapartiet och den fastaste länken mellan detta och Åvenstern, som derefter egentligen endast blef en filial af det förra. När hr Ola Jönsson under riksdagens lopp blef sjuk och nödgades återvända till sitt bem, förlorade venstern all betydenhet. Hr Hedin tröttnade snart vid det mödosamma kallet att vara den fåtaliga vensterns preceptor, en befattning som visserligen då öfvertogs med stort nöje af hr Gumeelius, men utan framgång, emedan hvarken i hans framställningesätt förefinnes något öfvertygande, eller i hans personlighet något imponerande. (Forts.)