Göteborgsposten – 5 september 1871, sida 2

Vi öfverlemna åt vår Stockholmskorresp. att sjelf, om han så finner lämpligt, bewöta de anmärkningar, som at Ins. bluvit gjorde. För egen del vilja vi blott nämna, att Ius. icke synes oss hatva fullt riktigt uppfattat ändamålet med de beskickningar, som vårt land bekostar hos främmande makter. Hvad dessa hatva till pligt är främst att arbeta på betordrandet af allt som kan närma sjeltva staterna till hvarandra i politiskt och merkantilt hänseende. Pligten att bispringa nödställde landsmän, torde alltid: böra betraktas såsom ett åliggande först i andra hand. Men ätven i detta bänseende synes oss frih. Adelsvärd, för att döma af Ius:s egna uppgitfter, barva fullgjort allt hvad billigtvis kan toraras. Hans vackra handling att till hvarje svensk arbetare utdela 5 fros i veckan är verkligen förtjent af större erkännande, än som från Ins:s sida kommit densamma till del. Hvad Ins. talar om att hans utlägg sedan kunnat genom insamlingar i Sverige ersättas, är opraslckt. Låt vara att hr Auelavärds embetsställning kunnat tillåta honom att emottaga detsom ge nom en dylik subskription inflot, så skulle dock säkerligen publiken visat föga båg tor att på detta sätt fylla en rik mans kassa, afven om man allmant erkände att minsknivgen i densamma bort drabba hela landet. Hvad Ins. antyder att väl personer af högre samhällsställning, men ej arbetare brukat inviteras till mimisterns bord, torde ock kunna bedömas ur en välvilligare synpunkt än den hvaritrån Ins. betraktar saken. Ett sändebud har numera förnämligast till uppgift att betordra sitt lards kommersiella, vetenskapliga o. s. v. intressen i det land, hos hvars regering han är ackrediterad. Han bidrager utan tvivel derull, när han i sitt hus låter t. ex. den store affärsmannen, vetenskapsmannen e. d. trån hemlandet sammanträffa och knyta bekantskap med framstående representanter från liknande yrkesgrenar inom det främmande landet, Endast i mindre