Göteborgsposten – 5 september 1871, sida 2

: a. . . Svensk-norska beskickningen i Paris. Till Red. af Göteborgs-Posten. Nyligen återkommen till Sverige, sedan jag vistats i Paris under hela belägringen, och för närvarande stadd på genomresa i Göteborg, har jag med förvåning läst de loford, som eder korrespoudent fr. Stockholm i Göteb.-P:ns n:r för d. 1 d:s låtiv komma syenskenorska ministern i Paris, friherre Adelsvärd, till del. Jag vill ej bestrida, att lefnadsförhällandena i Paris äro dyra nu, men kan ej medgifva att desamma så fördyrats, atf en svensk-norsk minister ej skulle kunna existera derstädes på den lön han erhäller af sin regering utan att ega stor enskild förmögenhet, alldenstund någet sådant ej omtalades före krigets utbrott, då likväl kejserliga hofvet residerade i Paris och följaktligen ett lands sändebud hade större utgifter än hvad nu är fallet. Öfrannämnde korrespondent tyckes ej gilla hvad som torde halva blitvit från åiskilliga häll anmärkt, att nemligen vär minister ej utöfvade så stor gästfrihet Bom resande svenskar fordrade. Är här fråga om de svenska arbetas re, som voro i Paris under belägringen, så kan jag upplysa att dessa ej visste sig ega några egentliga anspråk; om någon utaf dem varit något anspraksfull, så må det ej läggas de öfriga till last, hvilka anhöllo om ministerns bistånd. Korrespondenten anmärker att trovärdigt folk försäkrat att alla som besökte ministern blefvo till hans bord inbjudne-. Till dessa trovärdiga personers utsago kan hvarken jag eller, hvad jag förmodar, någon at de svenska arbetare som vistades i Paris under sagde tid, sätta någon tro. Hvad frih. Adelsvärd gjort för de svenskar af högre samhällsställning, som besökt honom, det känner jag icke; men har han gjort dessa något godt, sä finner jag ej skäl att nämna det till hans beröm, då flertalet af dessa voro i den ställning att de ej behöfde hans bistånd i ekonomisk väg. Hvad ue svenskalgarbetarne deremot beträffar, så är det så, som kunna skryta med, att hafva sett sitt lands representant, emedan han oftast hade förhinder då någon af dessa anhöllo om mottagning ; vände man sig till legatienssekreteraren och anhöll om ett litet lån, så blef man på ett förekommande sätt upplyst om att ministerhotellet ej var något lånekontor. Då ministern sedermera godhetsfullt gaf 5 fres i veckan till hvarje svensk arbetare, var det först sedan han fått dagliga böner om hjelp. Huru svårt man, detta biståud oaktadt, hade att uppehälla sig i Paris, kan ej någon göra sig föreställuiug om, sam ej uppletvat det. Hade vår minister bistrackt de tå svenska arbetare som voro i Paris med ett litet lån så stort att de sluppit att, som nu är händelsen, se sina tillhörigheter i andras bonder, så ärijag otvertygad, att hemmavarande landsmän genom insamling gerna g ranterat summan till en person, som i nödens stund visat, till hyad nytta han varit på den post ban beklädde. Svensk Arbetare.