Göteborgsposten – 5 september 1871, sida 1

I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. De båda vännerna skildes åt med det löftet att dagen derpå träffas, då Hiljanen ville besöka familjen Wäderberg, med hvtlken han blifvit bekant under deras förra vistelse på Airismaa, året förut. Gubben var mycket barnkär och hade ofta haft pojkarne med sig på sina små fiskturer, täljt båtar åt dem och försett dessa med segel, låtit dem segla och känna väderstrecken, invigt dem i en mängd sjömansuttryck och undfägnat dem med mängen lärorik berättelse. De hade snart, halft med våld, halft med böner, fått den gamle folkskygge gubben med sig hem till panpa, och denne fann snart eft stort behag i att samtala med den vidt bereste Hiljanen, och väl hände det mången gång att de sutto tillsamman hela qvällen och språkade vid sin pipa och sitt glas. Äfven fru Christina och han blefvo snart goda vänner och vid slutet af förra sommaren voro de redan hjertligt förtroliga med hvarandra. Men att förmå gubben komma in till staden, åtminstone öfver julen, det hade varit alldeles omöjligt. Nu var deras umgänge åter förnyadt och Hiljanen brukude ofta segla dit. — ans ena ben gjorde det för honom svårt ) Forts. fr N.a 904