Göteborgsposten – 4 september 1871, sida 2

det afgöra frågor, som mycket väl kunna lösas på fredlig väg. Om en sådan konfederation bildades under ledning af en dynasti, som är så äregirig, så våldsam och så färdig till våldshandlingar, som den hohenzollerska, så skulle den oundvikliga följden härat bli, art ett motsörbund bildades. Ryssland kunde alliera sig med Frankrike och England, och den så kallade fredsligan skulle bli en permanent hotelse mot Europas lugn. Fredsl:gan kunde mycket fort bli en fredslögn, och det skulle icke dröja länge, innan den visade sig i sin rätta gestalt, neml. såsom ett förbund mot Frankrike, hvilket furst Bismarck med sina projekter förnämligast har för ögonen. Denne statsman anser ej Tysklands uppgitt löst, förrän den siste fransmannen blifvit skalperad. Om kejsar Wilhelm hade sin rygg säker för Österrike och Italien, skulle det vara lätt för honom att framkalla ett nytt krig. Lyckligtvis är hela denna fredsliga blott en drömbild, som föresväfvade furst Bismarck och baas ofsiciösa journalister. Hvad Italien beträffar, så skall det ännu mindre än Österrike binda sig vid en allians, derför att det genom sin senaste historia fått de ovedersägligaste bevis på, huru lyckligt stäld en stat är, då den har fria händer gentemot händelserna, och furst Bismarck måste äfven här låta sig nöjas med en platoniek entente.