Göteborgsposten – 2 september 1871, sida 1

met och hvari pepparkakor, äpplen och päron ingå som högst vigtiga och oundvikliga elementor. Men hr Frick tar sin skada igen på aftnarne, då han vanligen har fullt hus, åtminstone så ofta Beyerböckska kapellet spelar. Tack vare landtbruksmötet och den vackra eftersommaren torde Trädgårdens restauration i år varit bland stadens mest inbringande. . Första steget till en ganska genomgripande förändring inom en gren af värt restaurationsväsende gjordes igår af värden på Börsens restauration, hr M. Lindberg, som från och med denna månads ingång borttagit den 8. k. biljettätningen. Här är ej platsen, ej heller torde det vara behöfligt utveckla de olägenheter, som denna biljettätning, till fördel för några få, förorsakar den stora allmänheten. Det är just den, som gjort dyrheten på de förnämsta göteborgska värdshusen ej blott riksbekant utan genom den ström af resande, som nästan hela året går härigenom, snart sagdt verldsbekant. Samtidigt med biljettförsäljningens upphörande ha naturligtvis priserna blifvit sänkta, ehuru vi vid en jemförelse mellan matsedlarne för i förgår och igår anse oss böra tillstyrka en ytterligare nedsättning, särdeles hvad beträffar smörgåsbordet och kötträtterna. Om samtidigt någen minskning gjordes i den oerhörda ölskatt, hvarmed vår allmänhet fortfarande är betungad, så tro vi att sagde allmänhet skulle bli värden på Börsen mycket tacksam, en tacksamhet, som torde yttra sig i en stigande freqvens. Man skulle då kunna intaga s8n middag till följande pris: Smörgåsbord. ........... 20 öre Soppa. ... 35, Kötträ . . 50 4 öl . 20 S:a rdr 1: 25 Då en Åsatsbiljetter förut betingat 30 rdr pr månad eller c:a 1 rdr pr middag med rättighet för köparen att erhålla smörgåsbord och tvenne rätter mat, finner man, att med den af oss föreslagna prisnedsättningen iogen förändring till någons förfäng inträder. För billigare pris torde man knappast kunna pretendera en tillräcklig, väl lagad middagsmåltid, serverad i en elegant och prydlig lokal med rent duktyg och andra till litvets komfort hörande agremanger. Prisnedsättningen gäller naturligtvis ej blott middagsutan äfven trukostoch aftonspisning. Då på Göta Källares restauration tabledhöte-systemet är infördt, är det blott en re stauration utom Börsens, der biljertätningens slut är att med längtan motse, nemligen: restaurationen å Frimurarelogen. Med kännedom om den humanitet och det tillmötesgående för billiga fordringar, som städse utmärkt värden å denna restauration, taga vi för alldeles afgjordt, att han ej skall dröja. att följa exemplet. Lorensbergs vackra och utmärkt väl underhållna park är en lustgård, som ej blott väckt resandes uppmärksamhet, utan äfven en och annan företagsam impresarios spekulationslust. Hr Strakosch har, som bekant, under sin tid der förehaft och förevisat allehanda, och en man med stora vyer, som han alltid varit, umgicks han en tid med planen att förena Lorensberg med den bredvid liggande Bergmanska egendomen. Planen var ingalunda förkastlig, det fanns endast ett litet aber — Åde många pengarne, för att tala med Göran i Mdsommarnatten i Dalarne. En annan impresario, direktör TA. Herrmann, som hitfört det engelska baletisällska pet, har ätven fattat tycke för Lorensberg och hade i går derstädes anordnat en festlighet, som dock endast var föregångaren till ett ännu större arrangement å la Tivoli i Köpenhamn. Hr H. förbereder publiken på någonting noch nie dagewesenes, men vill helt säkert ej ha samma ötverraskning af publiken tillbaka. Pantomimbaletter på teatern, tablåer m. m. på en nyuppförd teatertribun i trädgården, konsert, magisk belysning, fyrverkeri 0. 8 v., o. 8 v. Vi önska arrangören all möjlig framgång, särdeles om denna fest bletve signalen till anordnandet af billiga och omvexlande folknöjen härstädes. Få ställen i Sverige torde vara mera lämpliga till dylika nöjen än Lorensberg, der det endast torde behötvas en smula företagsamhet för att få i gång en briljant affär. En ännu briljantare affär skulle utan tvifvel vara att få bli impresario för den unga sångerska, som i Måndags elektriserade vår publik till en bifallsparoxysm, hvartill vi här förut knappast hört eller sett maken. Hon kom, hon sjöng, hon segrade, är en gammal fras, som dock härvidlag eger sin fullaste tilllämplighet. Och hon måste segra, segra öfverallt, hvar hon framträder, denna begåfvade sångerska, som synes oss besitta allt hvad som erfordras för att en dag intaga en plats bland verldens förnämsta sångerskor. Ett instrument af oförliknelig skönhet, en utmärkt skola, en redan högt uppdrifven virtuositet, denna själens ressonans som griper äfven den känslolösaste, ett själfullt och intagande yttre, ett från all osäkerbet och rädsla, men också från all ostentation fullkomligt fritt framträdande, se der de egenskaper, som göra Alexandrine Krutikoff oemotståndlig redan som elev och huru mycket mera då den dag, då hon framstår som fullt utvecklad konstnärinna. Otörgätliga skola de vara, dessa stunder af ren och oblandad konstnjutning, för hvilka vår publik jemväl står i ej ringa tacksamhetsj j skuld till fru Nissen-Saloman, som ej blott medgifvit dem utan äfven med gällgnard sjalf