Göteborgsposten – 1 september 1871, sida 2

att han ej var rädd för en kula. Slutligen kom man till det resultat, att ockupationen endast skulle vara partiel och man begränsade den till Marsfältet och Elyseiska Falten. Thiers sade, efter att hafva omtalat händelserna d. 18 Mars, att han icke tvekade ett ögonblick om hvad han skulle göra med sin lilla arm om 20,000 man gentemot det nya upproret. Han beslöt att sammandraga trupperna och utrymma staden. Redan 1848 hade han tillrådt konung Ludvig Fihp att fatta ett sådant beslut, att koncentrera sina trupper i Versailles eller Fontainebleau och derpå rycka in i Paris i spetsen för en talrik här. Konungen hade först varit vacklande, men derpå gitvit ett bestämdt afslag, emedan han kände sig uppskrämd vid tanken på huru det gått Ludvig XVI och Carl X. Då angreppet på Paris skulle börja, uppgjorde Thiers i förening mod ingeniörotficerarne planen till en regelbunden belägring. Etter det Thiers redogjort för hufvuddragen i belägringens gång, förklarade han, i trow af allt hvad som blifvit sagdt, att enligt hans öfvertygelse preussarne icke haft någon del i upproret. De hade tvärtom bidragit till dess undertryckande, i det de tillåtit, att många franska krigsfångar fingo före den bestämda tiden vända tillbaka hem. Härigenom och med tillhjelp af de depoter, som upprättats på olika punkter inom Frankrike, bragtes armån upp till en styrka af 130 å 150,000 man. Thiers sade sig anse ÅInternationale vara en farlig fiende, emedan denna förening ger sig min af aw icke befatta sig med politik, under det att den i sjelfva verket har del i alla revolutionära rörelser. Den fördertvar massor och, under förevänning at att vilja befria dem, förlör dem till att inställa arbetet samt göra uppror. Dessa revolutioner äro i hög grad beklagliga för alla, men isynnerhet för arbetarne, hvilka genom dem dragas ifrån arbetet och sina verkliga intressen. Alla regeringar beklaga sig ötver Internationale, men ingen af dem vill ätaga sig att bekämpa denna förening. Den franska regeringen skall bli den första, som gör försöket, och hon skall utan svaghet uppfylla sin pligt.