Göteborgsposten – 31 augusti 1871, sida 2

kom helt och hållet mot Thiers vilja. Man hade visserligen i ministerrådet diskuterat frågan, men Thiers hade icke velat gå in på nägra eftergifter, utan fordrat att regeringen skulle ensam besluta öfver nationalgardet. Berättelserna från provinsen synas öfverensstämma i den missbelåtenhet, som förslagets antagande tillochmed i dess nuvarande torm framkallat. Det för öfrigt helt och hållet konservativa nationalgardet i Versailles har redan opinerat emot församlingen. Det förefaller emellertid som att man inom denna mera höll uppmärksamheten riktad på att säga hvarandra aottiser. än på sjelfva frågan, hvars vigt för öfrigt är nästan lika med noll, sedan principen om en allmän folkarmå efter preussiskt mönster, hvilken ju måste uppsluka äfven nationalgardet, blifvit antagen. Också är det uppenbart, att högern ville begagna tillfället att uttala sin misstro till chefen för verkställande makten, att visa honom kammarens missnöje, kortligen, att leverera ett slag med regeringen. Dess hufvudtalare var vicomte de Meaux, som är en talangfull talare och skall hafva något af Montalemberts anda. Hans ord voro — säger Opinion Nationale — väl afvägda och genomtävkta; de innehöllo en skarp anklagelse, framstäld i en skenbart vördsam ton; innehållet var häftigt, men formen mild, det hela en blandning af smicker och bitterhet, hofsamhet och lidelse. Vicomtens satiriska styng såväl som högerns täta afbrott retade isynnerhet den oaktadt sin höga ålder hetsige Thiers. Då denne aflägsnade sig, råkade högern i en våldsam oro. Den bade nu kommit till den punkt, den så ofta önskat ernå under sina klubbförhandlingar i Hötel des Reservoirs och de förtroliga conversations i les salons: den kunde kullkasta hr Thiers makt. Men den saknade i sista ögonblicket mod dertill. Anförarne försökte visserligen att animera de deputerade, i det de sade, att Thiers bemötte församlingen lika hänsynslöst som Bonaparte och att landets suveräna sörsamlig skymfades och trampades under fötterna; men man blef då vittne till det sällsamma skådespelet, att flera komitämedlemmar, hvilka just satt hela denna intrig i gång, bestego tribunen, för att söka ornå en utjemning med regeringen, och förslaget i denna anda samlade 488 röster mot 149. Församlingen låter sig på detta sätt gång efter annan öfverrumplas af högerns ledare, och när derpå handlingens ögonblick är inne, saknar den mod och ryggar tillbaka för sitt eget verk. Genom detta högerns nederlag är majoriteten skjuten åt sidan, och regeringen skall allt mera stödja sig på venstern och venstra centern, tills dagen är inne för den slutliga krisen. Opinion nat. menar, att stormen d. 24:e endast var förspelet eller en generalrepetition till hvad som skall upprepas i ännu större skala, när Rivets förslag om förlängningen af Thiers fullmakt kommer till förhandling. Det ir väl ändock knappast troligt, ehuru man tyckes i denna fråga rädas för afgörandets stund och derför oupphörligt idisslar dess lösning på mångfaldiga sätt.