Göteborgsposten – 26 augusti 1871, sida 1

finnar, vaglar, qvisslor, sår på läpparne, hudklåda, reformar, skabb och ömkylaännu torde vara temligen obestyrkt. I motsats till kung Amykus har hr Gahn ej utfordrat någon menniska, det är hans oförsynta efterapare, som äro de utmanande: Pollux Norman är det som först utkastat (Castor)nandsken, hr Gahn har tagit upp dena och hela ceremonien kostar tit. Norman summa summarum 350 riksdaler, :oberäknadt protokollslösen. Hr Gahn har sitt högsäte i Upsala och filialafdelningar i, som vi vilja hoppas, hela den kända verlden. Men man bråkar ej allenast med aseptin i Upsala. Det luktade en gång i Dalarne, nu luktar det som värst i Upsala. Uppfinnaren af de bekanta gaslamporna med thy åtföljande gasolja, professor Wilander, har nemligen i dagarne utsändt en ukas, hvari han tillkännagifver, att hr O. A. Westerberg, eonsam i Upsala försäljer äkta gasolja. eaknande obehaglig lukt. Komma så hrr G. Sommelius C:o i Stockholm med ett intyg att prof. Wilander hos dem köpt ganska stora qvantiteter af den icke obehagligt luktande gasoljan, hvilken utan att undergå någon vidare behandling blifvit för hans räkning försåld?. Detta var gnistan i krutdurken eller rättare gasoljefastaget. En explosion inträffade och så sjöngo nio af Upsalas hrr handlande till tit. Westerberg i korus: -Ensam du är ej — äfven de hade varit i Arkadien och försett sig med den SommeliusWilanderska oljan. Så står för närvarande den brännande frågan i bildningens och ljusets stad. Skola vi köpa vår olja hos Westerberg eller hos någon af de nio? spörja hvarandra stadens sävitska jungfrur, men de icke-fåvitska gå stilla luktande genom staden och låta hellre sina lampor slockna än de utsätta dem för klander af professor Wilander. Så godt som alla spår af landtbruksmötet ha nu försvunnit från exercisheden, der det provisionella fältlasarettet, blomsterpaviljongen, jagtbuset, brukspatron Ekmans lilla prydliga öppna lusthus och en enslig tegelskorsten unmera endast stå qvar, minnesmärken påminnande om tider, som farit. En an nan, angenämare påminnelse derom har det senaste numret af Tidning för svenska landtbraket, det tionde och sista i ordningen, va rit, hvilket bl. a. innehåller flera goda afbildningar i träsnitt af utställda föremål. Det skulle vara en stor orättvisa att icke erkänna det denna tidnings utgifvare uppbjudit all sin förmåga för att motsvara det program han för sitt tilltälliga tidningsföretag uppställt, och vi äro öfvertygade om att allmänheten, långt ifrån att omildt bedöma hans sträfvanden, skall erkänna att han på ett för våra evenska förhållanden ovanligt snabbt och tillfredsställande sätt lyckats lösa sin mycket svåra uppgift. Bland de många skildringar af mötet och utställningarne, som förekommit och ännu fö rekomma i inoch utländska tidningar intager de af kand. Oskar Andersen till norska Morgenbladet osgitna Blyantsnotiser ett mycket framstående rum. I senaste numret af sagde tidning förekomma några reflexioner, bvilka utan tvifvel skola intressera många at våra läsare. Etter ett besök i jagthuset ytt rar förf. följande: Småfåglarnes Vänner — vi kunna ej skiljas från jagthuset, innan vi lyssnat till vännen Malms berättelse om detta sällskap och sett på dess utställning i jagthusets norra afdelning, hvarest mellan granar och skogsblommor en väldig björn reser sig, bärande i sin famn ett bancr, försedt med devisen: Frid öfver småfåglarne! Intendenten Malm är en af de första män i Norden, för hvilken småfåglarnes betydelse i naturens hushållning stod klar, och en gång på det rena med deras nytta var han ej sen att vidtaga praktiska mått och steg för deras beskyddande. Sjelf ihågkommande sin skoltid och skolgoszarnes hänsynslösa framfart med fågelägg och fågelungar, insåg han, att det var till skolungdomen, som han måste vända sig för att erhålla skydd för småfåglarne. Barn göra sällan någonting ondt med ötverlaggning, menar Malm, men understundom af okunnighet, ty de känna sig öfvermäktiga naturen och vilja visa sin makt. Men lika gerna och ännu hellre vilja de göra det goda, när deras tankar riktas derhån; det äldre slägtet måste derföre visa dem rätta vägen. Istället för att föröda småfåglarne bör nutidens ungdom söka freda dem och då vår tid ju en gång är föreningarnes, så samlade Malm Göteborgs skolungdom och många fullvuxna till ett sällskap för småfäglarnes skydd. Uch ungdomen följde uppmaningen, tusende och åter tusende sloto sig omkring barnavännen och snart vittnade holkarrundtomkring i Göteborgs omnejd och muntert fågelqvitter i skogen om smäfäglarnes vänners verksamhet. Malm förde sina små vänner vidare. Ungdomen skulle ej allenast skydda fåglarne utan hela naturen, tillse att intet i naturen onyttigt förstördes. Snart blefvo Göteborgs park och allser satta under gossarnes uppsigt och många, som kanske förut härjat i skogen utan att tänka på dennes nytta, blefvo nu de ifrigaste uppsyningsmännen öfrer och fredarne af dess bestånd. Ännu ett steg framåt och Malm lärde sina unga vänner att sjelfva plantera skog. Göteborgs omnejd och det öfriga Bohuslän sakna ej skoglösa marker, Malm förskaffade sig jordegarnes tillåtelse att begagna några af dessa för föreningens trädplanteringar och nu efter ett par års förlopp skjuta kraftiga skott upp der, hvarest Malm och hans unga vänner nedlagt sina frön. Flera tusen man stark rycker Småfåglarnes vänners här ut på landet, utrustad med de fullständigaste redskap för sitt ändamål och snart år det ena tunnlandet jord efter det andra planteradt med skog. Och här stå vi framför en sak at utomordentligt national betydelse, ty när det gäller att i vårt folks medvetande inplanta nödvändigheten af att freda om skogen och plantera de uthuggna sträckorna, så är det helt visst det mest praktiska sättet att bibringa barnet denna öfvertygelse redan från dess första år. Ingen hugger lättsinnigt ner det träd, som han sjelf planterat och vårdat. Smäfäglarnes vänner vinna allt större terräng inom Sveriges olika landskap, nya föreningar sluta sig till den ursprungliga och snart, lofvar Malm, skola hans vänner plantera millioner och åter millioner skogsplantor hvarje år, ända tills skogs: 3. Ada? 1 hachållninsnan 2 QuaAanien eJi1. qD oo