Göteborgsposten – 25 augusti 1871, sida 2

drat mening och nu är enig med detsamma. Efter det general Chanay, såsom utskottets föredragande, framlagt betänkandet, begärde han, att förslaget skulle genast behandlas. En medlem af utskottet uttalade sig häremot i minoritetens namn. Han ville, att nationalgardets upplösning, som sknlle vara en opolitisk och oändamålsenlig åtgärd, om den utfördes på ett brutalt sätt (starka afbrott), först skulle ega rum, då hela nationen beräpnats i enlighet med den påänkta nya armålagen. Nationalgardet hade en forntid, som man borde skona och akta (bifall från venstern). General Chanzy begärde ännu en gång på det bestämdaste, att saken skulle behandlas genast. Ordinaire: Ni vill upphetsa till borgerligt krig! (Starka protester från höger. Till ordningen! Till ordningen! Långvarig rörelse.) Presidenten bad Ordinaire tiga. General Chanzy uppläste derpå betänkandet, i hvilket framhölls, att nationalgardets upplösning och afväpning måste vara följden af dess pligtförgätenhet, eftersom det varit en fara för ordningen, som det skulle försvara. Till grund för nationalgardets bildning hade dessutom legat en misstanke mot armen, till hvilken det aldraminst fanns något skäl under den nya militära organisation, som Frankrike stod i begrepp att gifva sig, och hela institutionen hade ötverhufvud alltid haft en revolutionär anstrykning. Betänkandet gaf skäl för detta påstående med att meddela nationalgardets historia allt ifrån dess stiftande ända till det sista upproret. Institutionen hade endast gjort nytta, så länge som den hållit sig utanför den politiska rörelsen. Nu, då ordningen var återupprättad tack vare regeringens energi och armens patriotism, var det på tiden att afskaffa en institution, som ej längre kunde på något verksamt sätt tjena till ordningens försvar. (Röster från venstern: Den skulle ha räddat Paris, om man förstått att begagna den.) Regeringen och utskottet voro eniga om nödvändigheten at, att nationalgardet oförtöfvadt upphäfdes och afväpnades, och hela landet fordrade ifrigt denna åtgärd. Komiten hade omsorgsfullt pröfvat de invänningar, som gjorts mot förslaget, och kommit till det resultat, att ingen af dem kunde komma i betraktande gentemot de fördelar, som reformen skulle medföra. Utskottet tillrådde dertör nationalförsamlingen med alla rösterna emot fem att antaga förslaget, som gaf den bästa borgen för ordningen och för den fria utöfningen af den allmänna valratten. (Röster från venstern: Det är förberedelsen till statskuppen !) Då betänkandet upplästs, utbrast högern i starka bisallorop, under det venstern var i stark rörelse. Församligen beslöt slutligen, att ärendet skulle ofördröjligen behandlas. Vid samma sammanträde inom nationaltörsamlingen inkom utskottets betänkande angående den nya armålagens första atdelning, hvilken atser utskrifningen af manskap. Utskottet förordar, i enlighet med hvad ett telegram angifvit, att allmän värnepligt skall införas med afskaffande af friköpsrätt och rätt att sätta annan man i sitt ställe, och värnepligten skall vara från det 20:de till det 40:de året. För att så mycket som möjligt bålla armen utanför all politisk agitation skola soldaterna förlora sin rösträtt, så länge de stå under fanorna. Alla de särskilda punkterna beledsagades, alltsom de upplästes, at det starkaste bifall atan något slags opposition, och man kan häraf sluta till, att det ej längre finnes några partier i Frankrike, då fråga är om armen. Alla de deputerade, ifrån legitimisterna på den yttersta högern till socialisterna på yttersta venstern, äro eniga om, att Frankrike skall organisera en så talrik och stark armå, som det efter sin folkmängd kan uppställa. Den finansiela frågan kommer först i andra rummet i betraktande och hvad de radikalas teori om den stående armöns afskaffande angår, så har den försvunnit med kejsardömet, som den störtade i afgrunden jemte Frankrike. Förslag väcktes om, att äfven detta ärende skulle ofördröjligen behandlas, derför att det skulle stå i oupplöslig förbindelse med förslaget om nationalgardets upplösning; men ordtöranden i utskottet, de Lasteyrie, motsatte sig detta, derför att en organisk lag af så stor betydelse icke skulle kunna afgoras i hastverk, och församlingen anslöt sig till honom. Såsom telegram redan berättat afslöt Englands parlament i Måndags sina sammanträden, etter att ha varit samladt i något mer än 6 månader, eller från d. 9 Febr. till d. 21 Aug. I trots af de ministeriela tidningarnes loftal öfver Gladstones kabinett, anser den allmänna meningen i England, att frukterna af regeringens och kamrarnes verksamhet i år ingalunda motsvarar sessionens längd och allmänhetens förväntningar. I det trontal, hvarmed sessionen afslöts, döljes icke theller regeringens missbelåtenhet med lagstiftningsarbetets däliga resultater, men skulden derför påbördas naturligtvis oppositionen. Det kan emellertii icke förnekas, att de stora förhoppningar, man hyste vid bildandet af Gladstones kabinett, endast till ringa del gått i fullbordan, hvarför också sammanhållningen mellan de liberala i hög grad slappats. Finansministern Lowe måste taga tillbaka sitt förslag om införandet af en skatt på svafvelstickor, sedan den allmänna meningen med stor häftighet uttalat sig deremot. Af de tvenne vigtigaste lagförslag, som under de sista tre månaderna nästan oaflåtligt sysselsatt underhuset, neml. förslaget om armereformen och förslaget om införande af hemlig omröstning vid valen (ballot-bill), har det förra endast i mycket reducerad och förändrad gestalt blilvit lag och det senare har förkastats af Ötverhuset vid dess sammanträde d. 10 Aug. med 97 röster mot 48. Lagförslaget måste i följd häraf ajourneras till nästa sammanträde, Pall