Göteborgsposten – 18 augusti 1871, sida 2

Han anmärker att allt detta liksom hans önskan att blifva delegerad vid krigsministeren haft sin grund i hans plan att störta Kommunen. Fördenskull har han äfven utverkat de stränga befallningarne till poliskommissarien IUIndres. D. 21 Maj aflagsnade han Urbain samt dennes tjenare Hubert och Lacroix och undandrog härigenom Kommunen deras biträde. Den andel, som vicomten, öfverstlöjtnanten de Montaut tagit i dessa tilldragelser, föll i allmänhet publiken föga i smaken. Vicomten sjelf tycktes vara något förlägen. Hau såg aldrig på de anklagade, utan hade sin blick stadigt fästad på jdurnalisternas bänk. Tillocanmed krigsrättens ordförande utlät sig på följande sätt: Hr örverstlöjtnant, ni har spelat en falsk roll; — jag tackar er tör de upplysningar ni meddelat. Flere andra otficerare inom franska armen hatva uttört liknande roller, ehuru deras namn ännu icke förekommit under rattegangen. De nastföhjande vitti aro Grand Collas, hos hvilken Urbain arresterad och Arthur Lorain, som varit betjent hos Urbain. Denne senare vittnar att Urbain alltid rigtigt betalat honom hans lön. Ordföranden: Utt slikt vittnesmål har ej med närvarande råltegång att göra. Defensorn: Förlåt mig, hr ordförande, men alla vittnesbörd äro goda, hvilka bidraga till att bekrälta tron om en anklagads redlighet. Pater Letellier, en dominikanermunk, uttalade sig äfven törmånligt om Urbain. Han hade varit bekant med U. sedan år 1865. Då var han förestundare för en skola i Veyre (Calvados) och var aktad af församlingens kyrkoherde samt egde i hög grad sina larjungars kärlek och tillgifvenhet. För två år tillbaka besökte pater Letellier den anklagade, som då hade en upptostringsanstalt vid rue Verneull. Fastin Letellier fann det mycket motbjudande att i denna angelägenhet uppträda såsom viune, måste han dock uttala, att han aldrig ansett Urbain i stånd till sådane handlingar, som ban begått. ktt annat vittne meddelar att Urbain var mycket fortvislad, då han, efter truppernas inmarsch i Paris, måste taga sin tillflykt till ofverstlöj:n. Montaut. Ordf. fäster uppmärksamhet på att U. daterat sitt testamente, hvarom förut varit tal: I Paris under rojalisternas angrepp. Ni var således — ältrar han till den anklagade — Lej så nöja med sakernas vändring, som man påstår. Slutligen beklagar sig Urbains defensor öfver att han ej erhållit kännedom om detta testamente förrän i dag vid ransakningen. Sessionen upphäfves nu för fem minuter. När domstolen åter sammanträdt, frågar ordf. den anklagade, huruvida han genast vill inlåta sig i svaromål på de anklagelsepunkter, som riktats emot honom. Urbain atslår detta och tillkännager att hans advokat längre fram skall svara på hans vägnar.