Göteborgsposten – 18 augusti 1871, sida 2

till den franska pressens jublande språk. Men Manteuffel måste naturligtvis vända sig till Bismarck, och denne behagade ej gå in derpå. Han fordrar klingande mynt och tyckes alls icke vara belåten med långa vexlar. Men då så kolossala penningsummor icke kunna sammanskrapas så fort som den franska nationen önskar det, emedan ockupationen trycker på den som en olidlig, qväfvande mara, erbjuder Frankrike goda vexlar. Bismarck vill, som sagdt, ej antaga dem, och nu klagar den franska pressen med skäl högljudt häröfver. Först kom den officiösa Spenersche Zeitung och berättade, att fredsunderhandlingarne i Frankfurt möjligen skulle komma att afbrytas; nu kommer den nästan officiele Prov. Corresp. och säger, att den varaktiga freden är hotad, Frankrike måste naturligtvis ännu en gång underkasta sig den obeveklige segrarens stränghet; ockupationen af en stor del af dess territorium skall fortfara och det nesliga i att dess hufvudstad skall, alldenstund osttästena äro i tyskarnes våld, sväfva i ett beroendeförhållande, som omöjliggör belägringstillståndets upphäfvande och ätven återuppblomstringen af handel och rörelse — hvilka alltjemt ligga nere, så att regeringen t. ex. häromdagen måste anslå 5 mill. till de af arbetsbrist nödlidande i Paris — kommer att till obestämd tid fortfara. Men det är lätt att förstå, huru franska nationens harm och hat skola härigenom ytterligare stegras, och man bar i Tyskland sannerligen icke skäl att förvåna sig deröfver. Man motser för öfrigt med så föga lugn i Frankrike framtiden, att Thaers inom nationalförsamlingens sinansutskott skarpt betorat nödvändigheten at att, oaktadt finansernas bedröfliga tillstånd, företaga betydande rustningar, på det Frankrike må kunna vara beredt, händelse ett krig möjligen skulle komma. Thiors menade, att nya uppoffringar måste i letta afseende göras och att utgitterna härför skola ytterligare ökas med 100 mill. fres. Den tyska pressens senaste bittra språk emot Frankrike visar, huru illa man känner sig till nods öfver, att Frankrike ännu för ett sådaut al, fastän man trodde sig ha fullständigt krosat det. För Europas lugn och för det allnänna arbetets skull är det emellertid belagligt, att denna bitterhet mellan Frankrike ch Tyskland är så våldsam, att ett nytt redsbrott ingalunda tillhör omöjligheterna, el er åtminstone att det allmänna tillståndet lltjemt är osäkert.