henne makten stri lig? Ni har fullkomligt orätt deri. Jag är färdig att öfverlemuna allt åt min sons hustru och gå i kloster. Men jag vill att hans bustru skall vara utan fel förstår ni? Den unge mannen kastade en nästan sträng blick på henne. Derefter yttrade han mycket allvarsamt: — Hvem är utan fel i Guds ögon? Tror ni att er son är det? Minnes ni hurudant hans förflutna lif varit — är det ej mycket för hvilket han behöfver förlåtelse? Gud dömer ej såsom menniskor döma. Verldens lagbok är ej hans. Minnes ni hvem det var som sade då en otrogen hustru fördes inför honom: Den bland eder som är utsn synd må kasta första stenen på henne! Skall denna gudomliga lexa vara förspilld på oss, mrs Cartaret? I detta särskilda fall bör ni betänka att det goda hon gjort varit långt större än det onda. Vill ni kasta en sten — den sten som illasinn.de menniskor lagt i er hand — på en flicka som åstadkommit denna välsignade förändring i er sons lif? Hon har varit och är den goda engel som skyddar honom från förderf. Oh? mrs Cartaret betänk er innan det är för sent. Om ni nu nekar ert samtycke, så gör ni något som ni bittert skall få ångra. Han yttrade sig med djup känsla och den gamla damens tårar runno ymnigt. — Tror ni verkligen att förändringen hos Lowndes är helt och hållet hennes verk? Ah, det är ej möjligt; en flicka sådan som hon utöftar ej något inflytande på en man sådan som Lowndes. Nej, det är otänkbart. Miles såg på sitt ur.