Göteborgsposten – 17 augusti 1871, sida 2

lois att beriktiga dessa misstag. Anklagade Regöre beklagade sig öfver Figarok, som kallat honom mördare? och påstått, att han (Regere) kommit i fängelse och skjutit på en hop fångar för att profva sin nye revolver. Presidenten: Jag kan ej förhindra tidningarne ifrån att berätta om förhållandena, hvad de behaga. Regere: Figaro har lagt detta i munnen på ett vittne. Presidenten: Jag gör mot Figarok samma anmärkning som mot Gaulois. Efter dessa anmärkningar fortsattes vittnesförhöret. Vittnet Palland, f. d. generalråd i Nievre, förklarade, att Assy hvarken var tjuf eller mördare eller mordbrandsanläggare. Vittnet afgaf förklaringar ang. Assys uppträdande i Creuzot, hvilka voro för honom mycket gynsamma. Presidenten: Det är för ögonblicket ej nödigt att erhålla upplysningar om Assys politiska åsigter. Bigot (Assyes försvarare): Saken är mycket allvarsam, ty Creuzot skall ofta förekomma i denna debatt. Vittnet förklarade, att Assys uppträdande i Creuzot varit fördomsfritt. Bigot: Presidenten har till mig öfverlemnat ett dokument, hvilket tillkommit honom som justitieminister. Detsamma är ett bref, i hvilket en innevånare från trakten at Reims påstår, att preussiska officerare för honom formligen förklarat, att Assy årligen erhållit 25,000 fres af Bismarsck, för att åstadkomma strikes i Frankrike. Jag önskar, fortfor Bigot, att presidenten må inkalla detta vittne, på det man må erhålla namnen å dessa officerare. Man måste göra ett slut på dessa manövrer, i hvilka man låter preussarne spela en roll. Jag skall framkomma med ett formligt andragande, för att det på diplomatisk väg må tillsända hr Bismarck och frågan en gång för alla utageras. Nu uppstod en häftig tvist mellan regeringskommissarien och Bigot. Lachaud intervenerade och uppmanade till lugn. Nästa vittne var Ernest Picard, den forne inrikesministern (liflig rörelse). Picard visste ej, hvarför han inkallats. Advokaten sade, att Picard förhört Assy och sagt honom: Ni är en preussisk agent. Advokaten begärde, att han skulle bevisa detta sitt påstående. Picard sade, att han velat tala med Assy, derför att denne haft krigsförråderna sig anförtrodde; han vill ha uppgifter, för att bespara Paris nya olyckor. Hvad angick beviset, att Assy var preussisk agent, sade han sig hafva erhållit ett bref i denna riktning, ehuru det ej längre fanns i hans ego. ; Man framlade detta bref för Picard. Det tycktes likväl vara en öfverrumpling, som skulle utföras vid preussarnes intåg i Paris. Assys försvarare sade, att Picard ej borde framkommit med ett dylikt påstående, eftersom han icke kände dessa förhållanden. Picard: Jag erinrar mig, att Assy lät mig förstå, att man borde göra sig beredd på en katastrof; men han tillade, att han ingenting kunde göra dervidlag. Assy berättade om det samtal, som han söre d. 18 Mars haft med Picard ang. kanonerna. Ur detsamma framgick, att Picard då ville ingå på en fredlig utjemning af saken. Assy påstod, att kanonerna voro nationalgardets egendom. Han ville särskilt betona detta, emedan hans parti beskyllat honom för att ha haft ett samtal med Versailierregeringen. Advokaten Bigot sade, att Picard lofvat medlemmarne af municipalitetet å Montmartre, att man icke skulle försöka att borttaga kanonerna. Picard: Jag gaf ej något löfte. Det är sannt, att regeringen väntade i flera dagar, innan hon uppträdde handlande. Han hade hoppats, att befolkningen skulle inse, att en dylik ställning ej kunde fortfara. Man förebrädde oss tillochmed, att vi ej vågade inskrida. I hvarje fall kan man icke förebrå regeringen, att hon framkallat det borgerliga kriget derigenom, att hon lät borttaga kanonerna och konfiskera de sex revolten frammanande tidningarne. Vi varnade, man lyssnade tyvärr icke till oss. En af advokaterna frågade Picard, om nationalgardet icke trott att kanonerna voro dess egendom. Picard: Nationalgardet är ett för vidsträckt uttryck. Det var den rådande åsigten hos minoriteten af detsamma. Rochefort och Rossel hade inkallats såsom försvarsvittnen, men vägrat att infinna sig, emedan de trodde, att man blott ville anordna en exposition utaf dem. George Cavalier (Pipe-en-Bois kallad) sade, att han på uppdrag af Assy lemnat 20 vagnar, för att utrymma krutkamrarne, hvilka hotats af bombardementet. Assy sade detta vara ett bevis på, att han icke velat spränga Paris i luften. Presidenten visade på flera saker på bordet, hvilka skulle vara materiela bevis. Assy erkände, att de tillhörde honom. Presidenten: Med revolvern aflossades ett skott. Assy: Jag hade en revolver, lik den som prins Pierre Napoleon (som sköt Victor Noir) hade. Presidenten: Försvara er, men utelemna personer, hvilka äro främmande för saken. Bigot förklarade, att Assy icke skjutit med sin revolver, utan att man aflossat laddningen på den vaktpost, dit man efter hans häktande fört honom. Ett fruntimmer vid namn Charvet sade, att Assy räddat hennes lif, emedan hon genom hans förmedling blifvit försatt i frihet. Hon påstod äfven att Assy låtit begrafva den i kasernen Lobau skjutne kaptenen Combes och gifvit hans hustru ett understöd af 1000 fres. Efter några ovigtiga vittnesmål, sammanfattade presidenten de mot Assy föreliggande beskyllningarne. Assy svarade: D. 18 Mars kände vi ej något dekret, som afväpnade nationalgardet; vi angrepos; vi försvarade oss. Jag tillstår, att jag med all ifver sörjde tör tillverkningen af vapen och ammunition. Man klädde män i armesoldaternas uniformer, men jag förklarar mig hvarken ha deltagit i någon mordbrandsanläggning, eller i någon stöld. Jag röstade för Vendömekolonnens kullkastande, men icke för förstörandet af hr Thiers hus. På min befallning har ingen blifvit arresterad. Jag frigaf tvärtom flera personer, bl. a. en f. d. gendarm, hos hvilken man funnit 3000 fres i bankaktier. Presidenten: Kortligen, ni kastar ansvaret på Kommunen och förnekar de omständigheter, som icke angå er personligen. Ni kände dock de handlingar, som utöfvats i polisprefekturen, utan att motsätta er dem. Ni medverkade till tederalisternas beväpnande. As sy: Det har jag aldrig gjort. Krigskomiten stod öfver mig.