Göteborgsposten – 17 augusti 1871, sida 2

frukter till mrs Hicks, då hon tvärstannade och var nära att låta sin korg falla till marken. Framför henne stod Lowndes och spärrade vägen; nu fattade han båda hennes händer och blickade in i hennes ögon. Dessa ögon uttryckte en glädje som hon förgäfves försökte dölja. Hon förebrådde sig sedan för att hon på det sättet lade sin kåusla i dagen. — De sex månaderna äro nära förflutna, började han, och jag har fogat mig efter ert förbud och ej skrifvit ett enda bref. Jag skulle ej ha varit så tålig om jag ej ständigt träffat lady Herriesson och erfarit två saker: för det första att ni ej rest härifrån, för det andra att — min svartsjuka på en viss person är ogrundad. Och nu har jag kommit för att fröjda mina ögon med er åsyn och för jag hoppas förändrad i många andra. Jag har ej varit sysslolös; jag hur verkligen arbetat flitigt hela tiden. — Jag är glad deröfver, svarade hon. Ni kunde ej säga mig något som skulle göra mig ett större nöje. — Och vill ni nu tro på mig? Vill ni vara tålig ännu en liten tid, Maud? Min mor beherrskas helt och hållet af sina tjenare. Om blott någon opartisk person ville tala allvarligt med henne om saken! Men förr eller senore skall hon gifva efter, jag är öfvertygad derom. Hon har ett alltför godt hjerta för att ej lyssna till dess bud. Maud skakade på hufvudet. — Hon skall i detta fall aldrig lyssna dertill. För