Göteborgsposten – 17 augusti 1871, sida 1

— Ja; mr Cartaret är mycket ofta tillsammans både med sir Andrew och lady Herriesson. — Sir Andrew är således gynnsamt stämd mot honom? — Mycket. Miles gnuggade ifrigt sin näsa och vred sig på sin stol. — Hör på, mr Forbes, sade han; jag vill ej att ni skall bryta ett förtroende, men säg mig en sak. Om mr Cartaret är den man ni anser honom vara, hvarföre skulle ej han — hvad skulle hindra — att — att — — Mr Miles, det tjenar ingenting till att begagna sådana der omsvep. Lätom oss tala rent ut. Hvad är det som hindrar att han gifter sig med miss Pomeroy genast, menar ni? Jo, hans mor — — Säkerligen, svarade John med en suck som kom ur djupet af hans hjerta, säkerligen kan mrs Cartaret ej fortfara att misskänna en flicka som utöfvar ett så helsosamt inflytande öfver hennes son! Jag tycker att det är nog härdt att verlden fortfarande skall anse denna enda handliog af dårskap som ett dödligt brott. En dåre i jerneägskupåen talade med mig om huru lyckligt det var att han slapp ifrån henne. Gud hjelpe honom! Mr Forbes, det är just detta som för mig hit i dag. Ni vet huru högt jag älskar henne; ni hörde mig bekänna det för sir Avdrew, hörde mig uttala de förhoppningar jag då hyste. Nåväl, dessa förhoppningar äro nu förbi. Jag hyser ej mera något hopp, ty jag vet att hennes hjerta tillhör en annan; men jag älskar henne fortfarande, mr Forbes, och om