Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 2

Nästa dag förklarade doktorn, att mrs Hicks för det närvarande vore utom all fara. Hon önskade att se Maud. Då denna inträdde, räckte den gamla frun fram handen och sade sakta: — Det var snällt, att ni kom in. — Kom ihåg, min mor, att du icke får tala, sade John. — Men jag ville säga henne, att — — Att ju längre hon blir qvar här, desto kärare är det för dig. Detta har jag sagt henne. Sir Andrew kommer utan tvifvel mycket snart hit, och om — — Derom skola vi tala en annan gång, cade Maud hastigt. Jag är mycket tacksam mot mrs Hicks för hennes godhet. Hon lutade sig derefter ned och kysste den gamlas hand. När hon hade lemnat rummet, hviskade mrs Hicks : — John, jag tycker om hennes utseende. Nu förstår jag allt, min älskade son. Gud gifve dig lycka! Jag hoppas, att hon stannar här, tilldes — tilldess hon får ett bättre hem. Johns ansigte blef blossande rödt, och dess sorgsna uttryck slog den gamla frun med häpnad. Han sade ingenting, utan blott suckade och skakade på hufvudet. Derpå gick han ut och försökte få tala med Maud. Omöjligt. Hon stängde sig först inne i sitt cum och gick sedan ut, orolig och bekymrad. Det hade kommit till en kris. Den aftonen måste en förklaring med John ega rum, och ett bestämdt beslut måste fattas. Hvad skulle hon göra?