Göteborgsposten – 8 augusti 1871, sida 2

grafvårdar, och väcker våra tankar på alltings förgänglighet. Ja, förgängligt är allt jordiskt! Ännu några dagar och intet spår skall återstå af utställningsfältets alla herrligheter. Men vi kunna med glädje och tillfredsställelse se tillbaka på de flydda dagarne. De hafva lärt oas att värt land är stadt i en rask utveckling äfven i de riktningar, som fallit inom detta landtbruksmötes område. Vårt folk är ej längre det folk, om hvilket skalden sjöng: Folk, som vid öknens barm växt upp och med besvär, En knapp och oviss skörd ur frusen torfva skär ... Upplysningen har trängt genom mörkret, våra landtmän tillgodogöra sig alltmer senare tiders uppfinningar i sättet att bruka jorden med förstånd, ej att utsuga henne, våra ladugårdar uppvisa mönsterdjur, vår slagtboskap och våra ladugårdsprodukter äro nu begärliga på utlandets förnämsta marknader, vigten af en ordnad skogshushållning framträder allt klarare och våra hushållningssällskap verka öfverallt för att uppmuntra och utveckla den fosterländska industrien och husslöjden. Och äfven bland vår skärgårdsbefolkning har intresset blifvit väckt för det bästa och mest vinstgifvande sättet att tillgodogöra sig skördarne på hafvets fält. Heder åt de fosterlandsvänner, som bidragit och bidraga till allt detta! Heder åt de män, hvilkas intelligens och skicklighet, oförtrutoa nit och rastlösa mödor åstadkommit ett så glädjande resultat, ett så hugnesamt intryck, som det nu afslutade mötet, enligt alla, samstämmande omdömen, qvarlemnat hos hvarjom och enom. På verandan i Trädgården sitter aftonen till sjunde dagen en grupp glada själar och lyssnar till tonerna från den ypperliga Bohuslänska musikkåren. Man skämtar muntert vid glasens klang. Det är litteratörer, tidningsskrisvare, kronikörer, som nu fira efri Måndag! En af dem höjer sitt glas och utbringar ett: Lefve det trettonde allmänna svenska Landtbruksmötet i Göteborg! Och ni instämmer, icke sannt? V. 8.