Göteborg d. 8 Augusti 1871. Det trettonde svenska landtbruksmötet är afslutadt. De salar, inom hvilka kunniga fackmän nyligen lade råd om ytterligare utveckling för vårt lands hufvudnäring, stå åter tomma, och lifvet på vår stads gator och torg börjar åter kläda sig i hvardagsdrägt. Hvilket är väl den förflutna veckans resultat? Så mycket röjer sig straxt att denna sammanvaro af yrkesmän, detta sammanförande af föremål ur landthusbållniogens och dess binäriogars olika grenar varit vei blot til Lyst. För hvar och en som egnar sig åt ett lefnadskall länder det alltid till styrka och stöd att i tankeutbyte med dem, hvilka : hafva samma lifsuppgift, hemta och gifva väckelser. Men i detta hänseende äro jordbrukets idkare särskilt väl ställde. Vetenskapen erbjuder dem sina resultater, hvaraf den allt mera till vetenskaplighet sig närmande agrikulturen kan begagna sig. Ersarenheten, både den som gitves och den som mottages, tager här mestadels materiel gestalt, och alla nationens medlemmar äro intresserade vittnen till sträfvandena, ty den enskiltes nytta faller här ögonskenligt för alla tillsamman med allmänt väl.