Göteborgsposten – 5 augusti 1871, sida 5

——Ineä — -I —— ——— höll denna plats? sade John långsamt. Jag har helt visst rätt att omtala för mrs Cartaret, att det af mig utfärdade betyg som hon erhöll ej hade afseende på den person som kom i hennes tjenst. Maud betäckto ansigtet med sina händer och brast i tårar. I samma ögonblick öppnades dörren, och mrs Cartaret inträdde. I sin fruktan för att den frimmande presten kunde aflägsna sig innan sakerna kommit till en kris hade mrs Rouse cj gifvit sig ro att höra mer än Mauds upprepade försäkran att hon ej skulle lemna Beckworth tillfölje af ett löfte som hon gifvit någon, hvarefter hon skyndat upp till sin matmor brinnande ef ifver att meddela hvad hon hört. Då allt kom omkring var denna Mary af bättre familj, en flicka som begått något slags förseelse, rymt och kommit dit under ett falskt namn. Hvad var det mrs Rouse alltid sagt? Nu visade det sig att denna varelse ej kunde och ej ville lemna huset emedan hon lofvat mr Lowndes att stanna! Denna sista pil träffade sitt mål. Huru! Den eländiga hade sagt det? Hade bekännt att hon gifvit Lowndes ett löfte? att hon stod i hemligt förstånd med honom? Ah! detta var dock något för starkt. Mrs Cartarot måste på allvar taga i tu med saken. Utan att bry sig om att hon endast var halfklädd och bar tofflor på fötterna kastade hon en duk öfver sitt grå hufvud och skyndade nerför trapporna. Då hon förde handen till dörrlåset, uppfångade hon Miles sista ord. — Hvad betyder detta? utropade hon i sin gälla diskantton samt gick rakt fram till adjunkten och fästade