Göteborgsposten – 2 augusti 1871, sida 1

5BRettUT SILL UUS. Srannarne visste att berätta hurusom detsamma efter herrskapets afresa blifvit bortflyttadt af några okända personer; och att detta arbete utfördes på egarens tillsägelse, hade de tagit för afgjordt. Huset med hela dess inredning var och förblef emellertid borta. Ifriga efterspaningar i och omkring Chicago företogos utan framgång, och man slutade med att antaga, att den stulna byggnaden af tjufvarne blifvit ställd på en flotte och vidare på floden transporterad långt bort. Det skall vara i Amerika, der den ene lägger sig så högst ogerna i den andres förehafvanden, som något sådant kan med framgång utföras! Det är idag, ths Glorious Fourth, jemnt 95 år sedan Förenta Staternas sjelfständighet blef förklarad. Den 4 Juli är amerikanarnes förnämsta högtidsdag och firas med tillställningar af alia slag. De flesta handelsbodar och kontor hållas stängda och en stor del af Chicagos befolkning har redan tidigt på morgonen med jernvägståg eller ångbåtar begifvit sig ut i naturens sköte. Till dagens högtidlighållande hör i första rummet ett allmänt skjutande med kanoner, bössor, pistoler och svärmare. Från kl. 4 på morgonen, då detta oväsen började, torde ingen i Chicago, om än så sömnig, kunnat tillsluta sina öron för oljudet, hvilket nu, kl. 1C f. m., tyckes ha nått sin höjd. Ehuru det är barnen isynnerhet som med fickorna fulla af ett slags små exploderande kastbollar hålla saluten vid lif, så föraktas detta nöje icke heller af de äldre, bland hvilka man kan så se t. o. m. många af det täcka könet påtända en svärmare och innerligt fröjda sig åt smällen. Närmare middagstiden, då alla de olika föreningarnes processioner satt sig i rörelse, finner man bästa tillfället att göra sig ett begrepp om hvad en folkfest i Amerika vill säga. Amerikanarne — jag tänker nu icke på Chicagos befolkning, som till största delen utgöres af för icke så länge sedan hit öfverflyttade europeer — synas älska att vid tillfällen som detta på ett narraktigt sätt utstyra sig med prunkande band och konstiga emblemer. Jag har många gånger, då jag ännu vistades i Filadelfia, ej kunnat undertrycka ett leende vid anblicken aft. ex. en flera mil lång likprocession, som visat någon af de många der bosatta gamle utmärkte statsmännen och krigarne den sista hedersbetygelsen. Till det yttre icke stort olika paradklädda konstberidare marschera deltagarne i ett sådant tåg fram i den bästa ordning, med gravitetisk hållning och deu allvarsammaste uppsyn, under det de dem åtföljande musikkårerna traktera med allt annat utom sorgmusik. Jag har med egna öron hört ett stycke ur Den sköna Helena spelas i en procession, som för ungetär 112 år sedan följde en stor general — hans namn har jag förgätit — till hans graf i Filadelfia. För några år sedan framlades för den svenska riksdagen frågan om indragandet af de öfverflödiga helgdagarne; och såsom stöd för nödvändigheten af en förändring i denna riktning såg jag en gång en af förslagets vänner, kapt. Carlsund, d. v. disponenten för Motala verkstad, för ett enskilt sällskap framlägga en öfverraskande kalkyl, egnad att bevisa af huru stor vigt denna fråga vore inational-ekonomisk hänseende. Hr C. framdrog såsom afundsvärdt förhållandet i andra länder och nämnde dervid, om jag ej missminner mig, särskilt Amerika. — Nu är det visst sannt, att detta lands statstörfattning, tack vare den här rådande oinskränkta religionsfriheten, icke talar om så många religiösa högtidsdagar (man tvingas här lika litet att helighålla påsksom pingstdagarne); men jag vågar dock påstå, att de allmänna arbetsdagarne detta oaktadt icke äro flera här än hemma i Sverige; ty utom den 4 Juli, årsdagen af Amerikas befrielse, den 30 Juni, då soldaternas grafvar blomsterbeströs, och tacksägelsedagen, som infaller på hösten och helighålles med gudstjenst i alla kyrkor, gifves här en hel mängd andra, tillfälliga, då, på grund af från de olika staternas högsta styresmän utgångna kungörelser, allt arbete på verkstäderna upphör och butikerna samt de allmänna embetsverkens kontor för hela eller en del af dagen hållas stängda. Såsom anledning härtill tages oftast och isynnerhet någon utmärkt medborgares nyss inträffade frånfälle. Ehuru något post festum må här lemnas plats för omnämnandet af den tyskarnes fredsoch segerfest, som med anledning af Tysklands framgång under det nyss utkämpade kriget firades här i Chicago för några veckor sedan. Här utkommande tidningar ha varit ense i en punkt: att denna fest var den praktfullaste som någonsin egt rum i Amerika; och mera egnad än den noggrannaste folkräkning var den, i sanning, att utvisa huru manstarkt och mäktigt det tyska elementet blifvit i denna stad. Den del af innevånarne (fransmän, irländare, skandinaver och infödda amerikanare) som icke gillade motiverna för denna fest. var dock allt för avae att kunna nå att