Göteborgsposten – 1 augusti 1871, sida 1

—————————— särskilda vattenledning har hvart och ett af rhotellen. Ej heller kunna de klaga ötver att ej ha blifvit väl emottagna, ty vid hvarje ankommande kreaturståg ha församlat sig talrika menniskomassor, som bildat haie för att helsa de ystert gnäggande och pjafferande racehästarne, de giganska nöten, af hvilka ej ett enda tyckts härstamma från högstsalig kung Faraos bekanta sju magra, jubla åt de enorma exemplaren af slägtet Sus, de der fortskaffats i egna små (svin)hus, förmodligen derföre att de ej orkat gå, beundra fåren, tupparne och hönsen, kort sagdt, hela denna samling exekutörer af animal vokalmusik, som nu från solens uppgång allt intill dess nedergång åstadkommer en permanent konsert, der icke ens von der Östeng, Gaudelii och Strakoschs tyska och italienska operasällskap tillhopaslagna skulle kunna uthärda jemförelsen i fråga om rinstrumenternas styrka, kraftigt föredrag och enaturlig uppsattning. Men låtom oss för i dag lemna utställningslältet, der vi i morgon på fullt allvar tillsammans skola börja våra vandringar, för alt kasta en blick utom detsamma. Det är Lördags afton och tonerna från en stark messingsorkester draga oss till Lorensberg. Hvilken ovanligt talrik publik och hvilken mängd främmande ansigten! En lätt förklarlig och tvifvelsutan lätt ursäktad nyfikenhet manar oss att söka utforska om ej en och annan celebritet döljer sig bland dessa. Riktigt, derien berså varsna vi de intelligenta dragen hos en af svenska landthushållningens stödjepelare, landtbruksakademiens nuv. sekreterare, förut i 16 år föreståndare för Ultuna landtbruksinstitut, den ansedde skriftställaren, som genom sin Tidskrift sör landtmannaoch kommunalekonomien, Iandbok i svenska jordbruket och mångfaldiga andra arbeten kraftigt bidragit till att förhöja intresset för det svenska åkerbrukets förbättring. Grannen bredvid, i bredskyggiga hatten, med det sarkastiska leendet på läpparne, känner ni också: hans är den penna, som så ofta varit ett skarpslipadt S:t Göranssvärd i striden mot partiintressenas och småsinthetens samhällshotande drake. Men tyst! Göta artilleriregementes skickliga nusikkår spelar upp en ståtlig marsch. Det är Czapeks Ilelenivg till landtbruksmötet, en vacker komposition, bland hvars lekande, så att säga välkomnande tongångar, bastuban då och då påminner om de gäster, som vi nyss lemnat på utställningssältet. Ni tycker om marschen, välan, stig då in i hvilken af stadens boklådor som helst, och ni får den, fint och väl tryckt på hr Alb. Lindstrands förlag, mot den obetydliga afgiften af 75 öre. Vi förflytta oss en afton framåt i tiden och några bundra steg i rummet. Det är Söndags afton och vi befinna oss i Trädgården. Marken är ännu fuktig efter dagens ymniga regn och vi önska i vårt sinne att en viss direktion. eller en viss schweizeriföreståndare (om sejouren under mötet blir lysande!) fölle på den sunda idn att belägga åtminstone en del af platsen tramför schweiveripaviljongen med asfalt, hrr TA. Weman C:o, som på utställningsfältet bakom exercishuset ha en vacker utställning af astaltgolf, stå gerna till tjenst och uträtta arbetet för några hundrade riksdaler. Äfven här njuta vi af förträfflig musik, utförd af Bohusläns reg:tes musikkår, äfven här hvimlar det af celebriteter. Sveriges mest framstående Amphitryon, den skånske magnaten, som är van att se konungar och furstar vid sitt bord, står här sida vid sida med den reslige dannemannen-teaterfienden, ni vet, som ser vida mer prydlig och aktningsvärd ut i sina fäders urgamla drägt än sprätten derborta med lorgnetten i ögonvrån och blomman i knapphålet. Der stannar en högväxt främling midt på planen och kastar, en som det tycktes, belåten blick på den lifliga taflan framför honom, det är bekanta drag, vi känna honom alla, stora och små, det är Nordens, nej, verldens ypperste sagoberättare, förf. till Tennsoldaten, Det är ganska säkert och så många andra ypperliga Eventyr. Olverallt hvart vi blicka, lif, rörelse och lefnadslust; hvem tänker väl i detta ögonblick, då fridens möte firar sina glädjefester, på de många offer, som ofridens nyligen kräfde, på de många som, beröfvade bruket af sina lemmar, nu under åratal skola framsläpa ett sorgligt lif! Men, när utställningen väl blifvit öppnad, skola utan tvifvel mångas tankar vändas ditåt. Se här hvarföre. För vid pass tre år sedan förlorade modellsnickaren vid Surahammars bruk i Westmanland F. Ramströms son, August Harald, genom olyckshändelse, i ett valsverk hela venstra armen och handen samt högra handen. Den stackars ynglingen skulle nu haft att möta den sorgligaste framtid, om ej faderskärleken kommit honom till hjelp. Det lyckades nemligen hans bekymrado fader att, enlast understödd af egna, ovanliga mekaniska anlag, inventera en mekanisk arm och d:o händer, med den nästan underbara framgång, att den så sorgligt lemlästade nu, med tillnjelp af desamma, ej blott skrifver och ritar, utan äfven förmår behandla blåsinstrumenter. Ynglingen och och hans far ha nu hitkommit och det högst intressanta mekaniska fenomenet förevisas alla dagar under mötet i afdelA TT