Göteborgsposten – 29 juli 1871, sida 1

Det är med en berättigad känsla af nysikenhet, hvarmed man i allmänhet afvaktat utgången af det af franska nationalsörsamlingen nedsatta försvarsutskottets förhandlingar rörande de principer, efter hvilka franska armåns organisation skall genomföras, om utskottets åsigter vinna anklang. Siöcle säger sig nu vara i stånd att meddela dessa principer, hvilka äro: Allmän värnepligt utan friköpning eller lega införes; hvarjo fransman är tjenstskyldig från 20 till 40 är; af denna tid skall han tjena fyra år i den aktiva armån, fem i första uppbådet, tre i andra och åtta år i tredje uppbådet af reserven. Detta tredje uppbåd skall träda i stället för det hittillsvarande nationalgardet, som upplöses. Statschefen kan genom ett blott dekret inkalla första uppbådet af reserven, men för inkallandet af de öfriga reservuppbåden är utfärdandet af en af representationen antagen lag nödvändig. En korresp. skrifver till Times från Versailles rörande detta ämne: Man måste erkänna att ingen tidpunkt kunde vara bättre vald än den nuvarande, för att göra det till en pligt för hvarje fransman att bli en inöfvad soldat. De flesta vapenföra män ha under det sista året i kortare eller längre tid stått under fanorna och sålunda blifvit förtrogna med tanken att tjenstgöra inom armen, och dertill kommer äfven, att hos det stora flertalet af folket lefver ett starkt hopp om att en gång taga upprättelse. Huruvida denna stämning skall komma att fortfara, är en annan fråga; men det kan ej vara något tvitvel underkastadt, att den i närvarande stund finnes, och detta tillochmed bland män ur de högre klasserna, hvilka anse det för värdigt och klokt att icke uttala sina känslor. Millioner barn skola bli uppfostrade i ett ingrodt hat till Preussen och i den tron, att Frankrike icke skall vara Frankrike, förrän det återvunnit sin militära ära och sitt förlorade territorium. Det tyckes vara en temligen utbredd åsigt, att Thiers är emot nationalgardets afskaffande, en institution som — åtminstone i afseende på Frankrike — varit ett föremål för löje under lugna tider och en källa till faror under förvirringar. Jag har skäl att tro, det Thiers ingalunda håller pä bibehållandet af denna beväpning, hvilken dessutom, såsom man med rätta anmärkt, bortfaller af sig sjelf, om allmän värnepligt införes; men den skall måhända bli starkt minskad, redan innan den nya armeplanen kommit till mognad. Vi ha redan sett, att nationalgardet afväpnats i Paris och Marseille, och flera steg i samma riktning ha tagits i Lyon och Toulouse. Ha de stora städerna afväpnats, kan det icke vara svårt att göra detsamma äfven i de mindre. Att genast skrida till nationalgardets afväpning inom hela Frankrike skulle likväl vara öfveriladt ech kunde bli at allvarsamma följder. Ett stort antal deputerade ha inkommit med förslag om en sådan upplösning öfver det franska området. Det kan ej förvåna någon, om Thiers söker att moderera deras ifver och om han genom ett sådant uppträdande får utseende af att motsätta sig en plan, hvilken han kan vara hugad att senare befrämja, Hvad som än sker i detta hänseende, är det