Göteborgsposten – 29 juli 1871, sida 1

är landet, som sagdt, deladt i en mängd partier, hvilka lidelsefullt hata hvarandra och endast genom en kraftig styrelse kunna hållas i tygeln. Men en sådan styrelse är en fullständig omöjlighet med landets nuvarande författning, hvilken tvärtom ger partierna alla möjliga vapen i hand mot det bestående, och när detta skoningslöst angripes utan något medel till sitt försvar, så kan det ej vara något tvifvel underkastadt, huru det skall komma att gå med ett sådant sakernas tillstånd. Marskalk Serrano, hertig af la Torre, som under interregnum var regent, har såsom ministerpresident efter bästa förmåga sökt att athjelpa detta och gjort till sin uppgift att stärka kronans och regeringens makt. Han sökte att skärpa den disciplin, som Prim redan börjat införa i armån, vakade strängt öfver ordningen och uppträdde bestämdt mot partierna, isynnerhet mot det republikanska partiet, hvars anarkiska agitationer mest hotade landets lugn. Kommunen i Paris var elt mycket farligt grannskap för Spanien, der de vanvettiga ider, som koncentreras i satsen iden federativa republiken, länge haft insteg, och under denna tid visade Serrano större kraft än någonsin. Han lade uppenbarligen an på att utvidga kronans makt och förklarade hvarje medlem af den s. k. arbetareföreningen Internationale för fredlös. lärötver höjdes naturligtvis höga rop på reaktion, och efter långvariga strider inom representationen, under hvilka Spaniens under all kritik dåliga sinanser kommo oppositionen till hjelp, har Serrano omsider måst afgå, fastän konungen gjorde allt för att behålla honom. Han har aflösts af Zorilla, som ställde sig i opposition emot honom i ministeren, för att taga art efter honom, och det säges i telegrammet om den nye premierministern, att han vill upprätthålla Septemberrevolutionens grundsatser, eller med andra ord föra Spanien djupare ned. Zorilla har uppställt ett mycket radikalt program, hvilket lätt kan leda derhän, att konung Amadeus måste snart nog höra sig om efter skeppslägenhet i någon af de spanska hamnarne. Zorilla vill vidare utveckla den spanska författningen af 1869, eburuväl en dylik vidare utveckling svårligen låter sig förenas med bibebållandet af monarkien. Derjemte vill Zorilla återupprätta borgarbeväpningen, hvilken ekall orhälla en styrka af 400,000 man. Det ir bekant, hurudana förhällandena i Spanien iro, huru man i hvarje stad med lätthet höjer upprorsfanan, så fort man af ett eller annat skäl är missnöjd, och det är derför tydligt, att nationalgardets återupprättande skall vara detsamma som att fördöma Spanien till en permanent anarki och borgerligt krig samt tillintetgöra de sedan Isabellas fall ernådda resultaten. Det var en mycket klok åtgärd af Prim, att han, så fort han fick makten, företog en allmän afväpning, och denna omständighet har Spanien helt säkert att tacka för, att det sedan dess åtminstone åtnjutit materielt lugn; men nu skall detta göras om, och partierna skola få 400,000 bajonetter till sitt förfogande. Konung Amadeus har eträlvat mycket emot att gifva sig i Zorillas våld, hvilket man ej kan förtänka bonom; men till sist har han likväl måst böja sig för ödet. Troligen skall den närmaste följden af ministerskistet bli den, att anhängarne af de o. ika pretendenterna och republikanerna skola känna sig uppmanade att utveckla en ännu lifligare verksamhet än förut. Dlat än mad an bag