Göteborgsposten – 28 juli 1871, sida 1

Det hade denna gång ej varit möjligt för honom att på förhand tillkännagifva sin ankomst, och då han sent på Tisdagsaftonen anlände till det gamla huset, var hans ankomst den behagligaste öfverrasknivg för den gamla damen. Han hade beslutat att omtala allt för henne, hvilket han också under förhandenvarande omständigheter knappt kunde undvika att göra. Genom hennes längvariga kännedom om grannskapet skulle hans efterforskningar på ett väsendtligt sätt underlättas. Hon afhörde naturligtvis med förvåning en berättelse som var så vidt skild från allt hvad hon erfarit, och hon blef upprörd deraf; men den öfvervägande känslan hos henne var medlidande för den olyckliga flicka som blitvit föranledd att taga ett så ovanligt steg. — Hvad har ej den stackars flickan måst lida, John, innan hon kundo ha förmått sig till något sådant! ... Ni har således ingen annan ledning än att poststämpeln ver Salisbury — Nej. Jag tror att om jag finge se namnet på ) Forts. fr. N:o 171.