Göteborgsposten – 27 juli 1871, sida 2

raknas till motesbesokäandes allla. IAN BAR Cl sig bland dessa ha funnit ej blott större egendomsherrar, eller måhända sannare uttryckt, herrar till större egendomar, med aristokratiskt utseende och aristokratiska manåör, med stora vyer i fråga om exporten af gödboskap och mejerialster, betraktande ladugården som urkällan till landtmannavälståndet, med inspektorer till konsultativa statsråd och hyllande som hufvuäprincip i allt rationelt landtbruk: ortens jernbana så nära herrgärden som möjligt; men ej blott dylika nobiles agricola utan äfven de mera rustika, hederliga dannemän, hvilka i det längsta sträfva emot de nya id6erna och stå för rustbållet sjelfva, och som i sin hushållskonselj på sin höjd inkalla rättare, eller s. k. fördrängar, Utställningsfältet har redan fått ett ganska lifligt utseende. De flesta byggnaderna stå redan fixa och färdiga, bildande i och för sig en serie utställningstöremål at ej ringa intresse, ett ämne hvartill vi framdeles närmare skola återkomma. I exercishuset, der, liksom i det tillstötande provisionella fältlasarettet, alster af industri och husslöjd skola utställas, hamnar den ena packlåren efter den andra och ur desamma uppstiger så småningom en mångfald af de mest olika utställningsartiklar, för att befriade från skyddande halmeller pappersomböljen framträda som presumtiva pristagare allesammans. En mängd maskiner med mer eller mindre höga skorstenar, mer eller mindre komplicerade verk ha redan intagit sina platser i det fria eller under tak, och fejas och putsas nu af vana arbetares händer, lika omsorgsfullt som lillan en Söndagsmorgon af sota mor. Framför det lilla näpna jagthuset har en estrad blifvit uppförd på hvilken utställningens högtidliga öppnande och den utan tvifvel ej mindre högtidliga prisutdelningen skall försiggå, vattenreservoiren till fontänen midtemellan estraden och musikläktaren, å hvilken sistnämnda Bohus läns reg:tes berömda musikkår under mötet tvenne gånger dagligen skall musicera, är fylld med vatten och strålen färdig att när som helst kasta sina perlor mot skyn. För att i någon mån förekomma de olägenheter, som ett möjligen inträffande, ihållande regnväder nödvändigtvis måste förorsaka de utställningsbesökande, är man i färd med att förbinde de mera framstående byggnaderna medelst en bred trottoir af trä. Det stora trädgårdshusets inre håller man på alt förvandla till ett litet paradis af blommor och jättehöga tropiska växter, framtrolladt i djupet af en nordisk barrskog, en lika vackert tänkt som väl utförd idå, och det inre at den stora utställningsbyggnaden för produkter af fisket och fiskodlingen ger redan en aning om någonting uhyre interessant. De många kreaturs-paviljongerna stå putsade och fina, färdiga att i sina ströoch halmbelagda gemak mottaga anmälda ärade främlingar från norr, sunnan, östan och vestan, bland hvilka befinna sig ej små notabiliteter inom djurverlden, såsom exempelvis n:o 109 i utställningskatalogen för Afvelsdjur: en tjur fr. Alnarps landtbruksinstitut (ladugården sörstås!) kallad Kardinalen, 2 år och 98 dagar gammal, men med ryktbara anor, sträckande sig ända till far-far-far-far-far-far-far-far far-far-fars-fars far, ett stamträd så långt, att man sgu kan olaae en Tyr dermed ihjel, för att citera Holberg. Höga flaggstänger äro uppresta på flera punkter af det vidsträckta utställningstältet och från dessa kommer snart en mångfald brokiga flaggor och vimplar att svaja för vinden, hvarjemte särskilda namnflaggor skola tillkännagifva den utställning, som hvar och en byggnad inrymmer. Den blifvande stora regattan sysselsätter jemväl mångas sinnen och en solkvandring i smått har under den förflutna veckan företagits till hrr L. Larson C:is eleganta butik vid Södra Hamngatan, der åtskilliga af de pris, som vid regattan skola utdelas, finnas att bese. Bland dessa äro isynnerhet tvenne egnade att ådraga sig konstvänners uppmärksamhet och beundran. Det ena är Göteborgs stads pris, en präktig bordsprydnad af massivt silfver och c:a 1 aln hög. Den föreställer en på en klippa uppkrupen siråön, som i en behagfull ställning uppbär en präktig kristallskål. Figuren, utförd i matt silfver, är särdeles fint och mjukt modellerad och arbetet i sin helhet, utgånget från hrr Larson C;is atelier, ett verkligt konstverk. Modelleringen är gjord af den skicklige bildhuggaren Nerpin och gjutningen verkställd af flcrold, samme man, som gjutit Carl XII:s-statyn i Stockholm. Samma konstnärer ha medverkat till åstadkommandet af det andra priset, skänkt af f. d. sjöministern, grefve B. von Platen: en dyrbar silfverpokal, innesluten i ett elegant monteradt etui. Äfven här är motivet en sirn, som uppbär sjelfva den konstrikt ciselerade pokalen. Vid sidan af denna utställning har firmans egare anordnat en annan, egnad att slå den besökande med häpnad. Skåp vid skåp innehålla massor af utsökt väl arbetade silfveroch guldpjeser, andra en mångfald sammetsklädda etuier, från hvilkas dunkla botten gnistra de dyrbaraste juvelgarnityrer. Betrakta t. ex. denna hårprydnad, en bukett af liljekonvaljer, der hvarje på sin stängsel dallrande klocka utgöres af en stor diamant, är den ej beundransvärd? Men priset? Åh, en bagatell, 3 å 4000 rdr eller så der bortåt! Det