Göteborgsposten – 25 juli 1871, sida 1

— Godt, svarade hon efter ett ögonblicks begrundande, jag tror att jag kan lofva er detta. — Det andra är — Han vände sig mot ett träd och började skära deri med sin pennknif. — Huru länge har ni varit här, Mary? fortfor han, — Tre veckor och fyra dagar. — Endast så kort tid? Och under de första fyra dagarne talade jag ej ett ord med er! Dock förekommer det mig som om jag kännt er i tre månader, Mary. Jag har aldrig träffat en flicka för hvilken jag hyst känslor som i ringaste mån likna dem jag hyser för er. Hon rodnade och försökte dölja sin verkliga rörelse genom en sarkastisk ton då hon yttrade: — Det skulle jag tro, att döma af den särskilda hyllning ni förliden natt egnade mig — ett slags fin kompliment som de andra flickor ni träffat säkert ha haft lyckan att bli besparade. — Var ej för sträng mot mig, Mary. Jag önskar att ni må tro att jag menar allvar med hvad jag säger, och att detta ej är ett ögonblicks öfvergående nyck. Jag har aldrig träffat någon qvinna hvilken jag skulle kunna älska såsom min hustru mer än er. Men för att bevisa er min uppriktighet beder jag er blott vänta. Jag skall resa från mitt hem ja, om ni vill qvarstanna här och lofvar att försöka tycka om mig då jag återkommer. Jag vet att ni annars aldrig skulle vilja gifta er med mig. Jag vet äfven på förhand allt hvad ni kan ha att invända, allt hvad ni kan ha att säga om min mor och hennes starka ståndsför