Göteborgsposten – 25 juli 1871, sida 1

— Huru skulle ni kunna bli bortkörd? Ej af tjenarne vill jag hoppas, och visserligen icke af mig. — Betänker ni ej bättre än hittills vår olika ställning, kan ingen veta. Pratet är nu sannolikt redan i full gång om att ni träffat mig här, och man sluter naturligtvis välvilligt till att det är ett aftaladt möte. Hidanefter är det tillföljo af ert uppförande, mr Cartaret, alldeles nödvändigt att ni helt och hållet undviker mig. Endast på detta vilkor skall jag kunna qvarstanna här. — Det är ett hårdt straff hvarmed ni låter mig plikta för min dårskap, Mary. — Tänk på huru jag får plikta derför? För er blir det naturligtvis en bra härd pröfning att beröfvas rättigheten egna era lediga stunder åt er mors kammarjungfru ! Hon deremot förlorar på alltsammans ingenting mer än sitt rykte, hvilket ej är värdt tala om! Det gör mig riktigt ursinnig då jag tänker på allt hvad vi måste lida tillfölje af männens sjelfviskhet. — Ni är alltför sträng mot mig, Mary ; men jag förmodar att jag måste gifva vika, efter ni påyrkar det. Vill ni lofva mig två ting ifall jag lemnar mitt hem på någon tid? — ÄUvilka äro de? — Det ena att ni ej på några vilkor skall låta förmå er att lemna min mor under det jag är frånvarande. Naturligtvis skall dender gamla Rouse ej låta sig nöja med sitt nederlag, utan alltjemt ansätta min mor; men ni får ej lemna henne, Mary, hvad de än företaga.