Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 2

förtjenar ringaste tadel samt bedja henne ursäkta mitt uppförande. I alla fall fruktar jag att du skall finna henne så djupt förtörnad på mig, att det skall bli svårt nog förmå henne att stanna; då skall du inse huru grundlösa dina farhågor äro. Efter någon tvekan samtyckte mrs Cartaret härtill. Lowndes lemnade rummet; men han intresserade sig så lifligt för resultatet af samtalet mellan hans mor och hennes kammarjungfru att han ej gick längre än in i den angränsande boudoiren, till hvilken han lemnade dörren på glänt. Mrs Cartaret ringde på klockan. Maud lydde kallelsen och inträdde blek och allvarsam. Innan hennes matmor hann tala, började flickan i stolt ton: — Jag vill bespara er besväret att uppsäga mig till afflyttning, min fru. Mrs Rouse har naturligtvis sagt er hvad som hände i natt. Kanhända har hon gifvit det sin egen uttydniog — men det är mig likgiltigt. Jag är färdig att flytta när ni vill — i dag om ni behagar — ju förr, desto bättre. — Ej så brådtom, Mary Hind, ej så brådtom — ja — jag vet hvad som inträffade — jag vet att min son glömde sig och han blyges djupt öfver sitt uppförande. Det är sannt; ni kan vara fullt förvissad derom. Jag är mycket ledsen — mycket ledsen i sanning, Mary, och jag — (här tvekade den gamla damen ett ögonblick och sänkte rösten, liksom om hon till hälften blygdes öfver sin svaghet) — och jag hoppas att ni ej skall flytta i anledning af denna händelse. Något sådant skall ej intrifa