Göteborgsposten – 21 juli 1871, sida 1

ej mindre den utomordentligt fina och lifsulla iakttagelsen af kroppsbildningen, än uppfattningen och återgifvandet af det ögonblickliga i rörelsen samt rörelsens i hela figuren genomförda rytm. Uan är framställd i det ögonblick, då den runda, tunga skifvan skall utslungas af hans hand, för att beskrifva sin bågformiga rörelse genom luften, innan hon nedfaller. Diskuskastaren står starkt framåtlutad, med öfre kroppen vriden åt högra sidan, hvilande med hela sin kroppstyngd på det fast ställda, krökta högra benet; venstra benet är tillbakaböjdt och berör marken endast med de böjda tårna; venstra armen hvilar löst mot högra knät, under det den högra, som håller skifvan, är tillbakasträckt så långt som möjligt, för att gifva fart åt kastet. Hufvudets ställning är strängt betingad af kroppens rörelse; det är något vridet åt höger, men icke, som man sagdt, för att atleten skall kunna se på diskus-skifvan; blicken är icke riktad på något visst föremål, den är riktad inåt och angifver dermed den kroppsrörelsen beledsagande starka själsspänningen. Hela ställningen är endast en sekund hållbar; nästa sekund kastas hela kroppen om, skifvan flyger ut, och kroppstyngden faller på det framkastade venstra benet. Kägelspelaren bildar på samma gång ett motstycke och en motsats till denna figur; motsatsen beror så väl af kastnings-föremålets olika beskaffenhet som af det valda framställnings-momentet. En särskild rörelse är den, som fordras iör att kasta ut skifvan, hvilken klyfver luften; en annan är rörelrelsen för kastandet af ett klot, som rullar utåt marken. Dessutom har Börjesson icke framställt ögonblicket näst före sjelfva utslungandet, utan det detta omedelbart föregående. Diskuskastaren har redan tagit så säkert sigte, att han kan se bort från målet; kägelspelaren håller ännu på att taga sigte och har blicken ofrånvändt spänd på målet, vägande klotet i handen. Men på samma gång är kägelspelaren framställd i en lika ögonblicklig situation som diskuskastaren. IIan böjer sig icke framåt, såsom den senare, utan lutar sig tillbaka med en så stark vridning åt höger, att venstra axeln skjutes högt upp; tyngden hvilar på det bakåt ställda, krökta, högra benet. Men i denna ställning är redan den nästföljande klart förberedd. Det venstra benet, skarpt framåtsträckt, har med de krökta tårna fattat ett säkert fäste, för att i sin ordning uppbära tyngden. Hela kroppen visar en den högsta kraftansträngning; alla muskler äro starkt spända, hvilket tydligast synes i den nästan hoppressade venstra sidan af gestalten, ja, till och med förmärkes i den overksamma, mot sidan liggande, venstra armen. Och detta samlande af kraften är af nöden; ty högra armen, som utsträckt bär klotet i handen, far nästa ögonblick tillbaka, kroppen böjes framåt, hela kroppsstyrkan koncentreras i den svängda armen — och klotet far ut, rullande med oemotståndlig fart mot sitt mål. Hela denna kombinerade kroppsrörelse är med stor sanning och kraftig, lifsvarm naturalism återgifven. I det präktiga hufvudet, har konstnären sökt att gifva en idealisering åt en ansigts-typ, som ligger närmare den nordiska, än den antika. Väl formadt, bibehåller det ensamt sin — om jag utan att missförstås får begagna ordet — naturliga ställning; upprätt och utan lutning åt någon sida, beherrskar det fullkomligt den af ansträngning vridna kroppen; det af ögonlocket starkt beskuggade ögat får en skärpa, som angifver huru säkert det fattar sitt mål. Visserligen återspeglar äfven ansigtet kroppsmusklernas högt stegrade spänning; men på samma gång ligger i detsamma ett lugn, en tillförsigt, som låter oss förmoda, att den, som bär det, icke endast nu skall nå sitt syfte — hvilket för öfrigt den kraftiga kroppsbyggnaden, ja ensamt den synbara lätthet, hvarmed handen bär klotet, sätter utom allt tvifvel — utan äfven är i stånd att lyckas, då det gäller högre mål än att träffa några käglor. Vid sidan af figuren synes en trädstam, öfver hvilken kägelspelaren kastat det för rörelsens frihet hinderliga draperiet, som nedfaller öfver tvenne vid hans fötter liggande klot. Respitmånaden borttagen. Styrelsen för riksbankens diskontkontor tillkännnger att, enligt riksdagens beslut, kommer det under namn af respitmånad kända belalningsanstånd, som hittills beviljats för inbetalningen af i riksdiskonten tagna lån, att upphäfvas. Förändringen gäller för alla lån, hvilka om sä ttas eller utgifvas fr. o. m. d. 1 nästk. Sept. Mutsedelar äro af inspektoren C. J. Sjöholm för en tid sedan uttagna å flera jernmalmsgrufvor, innehållanne finkornig, god jernmalm med stor tillgång, liggande i kalklager samt fria från kiser och af samma goda qvalitet som Dannemora jernmalmsgrufvor, belägna på omkr. 1000 fots afstånd från Wäddövik och Ålands haf. Från Kristiania skrifves att turistströmmen snarare tillän aftagit. Så medförde onsamt ångf. Hero häromdagen från Hull ej mindre än 40 lustresande. Samma ångf. medförde det länge väntade landsvägslokomotiv, som skall underhålla trafiken från Lillehammer upp genom Guldbrandsdalen. Passagerarevagnen dertill har ankommit redan för en månad sedan. Den berömde danske marinmålaren, prof. C. PP. Sörensen, som i sommar företagit en längre studieresa utmed Norges vestkust, har nu återkommit till Kristiania och medför, säger Morgonbl., en mängd präktiga studier från Hardanger, Sognefjorden o. 8. v. Björnstjerne Björnson lärer, enligt en korresp. till danska Dagbl., ha under arbete tvenne historiska dramer, af hvilka den ena, Sigurd Jorsalafaror, är i det närmaste fullbordad.