Göteborgsposten – 20 juli 1871, sida 3

gp nande mahognypulpet i inre rummet gäckande t I utbrista: Se, se!, min son behöfver inte arbeta, han kan aldrig bli sattig! ij Högmodige, förblindade gubbe, föga anade du i det ögonblick, då du yttrade dessa hädijoka ord, att ditt bortklemade barn, din atgud, många år derefter en julnatt skulle sluta sina dagar i en koja högt uppe på en af Stockholms malmar, hopkrupen i en spisel, förgången af köld, svält och ohyra! Vår berättare omtalar vidare unga herrns bekanta resa till Köpenhamn, huru han, som farit landvägen till Helsingborg, vid öfverfarten i Sundet knappt tillryggalagt några hundrade alnar, förr än han blef barnge!, besallde styrmannen vända omigen, derpå sor hem igen och sedan företog sin vartistiska och naturalhistoriska resa kring Botniska viken öfver Torneå till Ryssland. Redan vid den tiden hade hans afskyvärda cynism tagit öfverhand. Sällan bytte han om kläder oaktadt nya naturligtvis stidse framlades till ombyte; rakning, tvättning, nagelklippning och kamning hörde till sällsyntheterna, De skägg han under sin resa i Ryssland såg, säger berättaren, syntes ännu mer ha befäst kärleken för hans eget och från samma tid kom, liksom på Guds Nazir Simson, ej sax eller knif vid dess hufvudhår eller hakans prydnad, förr än han i armodets dvala, (i bilderspråk taladt) bunden till hand och fot mot sin vilja, blef duktigt klippt och rakad. Detta gjorde dock ingen Delila, ty ett sådant namn finnes ej bland Hallska massans administratoror. Hall var ej heller någon Simson, som med återväxt styrka kunde sönderslita sina band, han var och förblef John Hall endast liknande Simson i blindhet. Då hans fader i början af detta årbundrade aflidit tillträdde John Hall vid 30 års ålder största delen af dennes oerhörda förmögenhet ). Klangen af guldet i hans kassakista fick för örat ersätta hvad ögat led af hans snuskiga och vanvårdade yttre och så blef millionären utan svårighet förlofvad och gift med en ung, vacker och älskvärd men fattig fröken, hvilken dock efter kort tids äktenskap skildes från honom. Det var också guldets makt som förorsakade att Hall oaktadt sin frånstötande cynism var sjäsad och uppburen af alla. Så berättas det att då en af Göteborgs mest framstående medborgare en gång gaf en stor middag, till hvilken äfven Hall var inbjuden och denne lät vänta på sig ett par timmar, vågade värden ej be sina gäster sätta sig till bords; tvärtom väntade han tåligt ja, han och hela det öfriga middagssällskapet reste sig upp liksom för en konung, då den smutsiga figuren ändligen inträdde. Historien om huru den oerhörda förmögenheten slutligen dels genom Halls egen oordentlighet, dels genom orsaker, som höra till vår stads mörkaste mysterier, smälte bort som en istapp i ett vattenämbar är alltför bekant för att här behöfva upprepas. Alltnog: han föddes i den mest öfverdådiga rikedom och lyx, han dog i djupaste fattigdom och elände. Till det stora arfvet hörde äfven Gunnebo. I Bref under nya resor i Sverige, af Jon. Carl Linnerhielm, kongl. sekreterare, utgifven är 1806 på Carl Delörs förlag, en resebeskrifning af stort intresse och mycken finess i uppfattningen samt försedd med talrika stålstick, deribland äfven en utsigt af Gunnebo, förekommer en skildring, hvilken vi här nedan meddela, desto hellre, som den noga öfverensstämmer med tvenne ännu befintliga aqvareller af Gunnebo från samma tid äfvensom med de spår af en försvunnen storhet, som stället ännu efter de betydliga kostnader, dess nuvarande egare derpå nedlagt, nödvändigtvis måste förete. Linnerhielms skildring lyder sålunda: ——— Man far öfver en bro och är vid Gunnebo egor. Genast emottages man der af naturens med konsten förenade fägring. En liten byggnad, kallad Lilla Gunnebo, förbifares och kort derefter kommer man på en rund plan, hvarifrån vägen går rät uppföre en sluttande höjd, åtföljd å ena sidan at en mur med balustrad under täta skuggor, å den andra af en häck och parkens der bakom yfviga träd. Man framkommer då vid ena sidan af hufvudbyggnaden, utmed flera eller ända till fem afsättningar, som utgöra blomsterparterrer. Ofvanföre dem står boningshuset fritt och ledigt, af lika täckt som Ovanligt utseende. Det framvisar en vacker facad med 6 Joniska fristående kolonner, så ställde, utt de bakom sig lemna ett stort utrymme till peritil. I byggnaden är, efter Arkitckternas språk, nycken mouvement. Den eger sexton uteller inzående hörn och äfven flera brytningar, jemväl på aket. Dess bredd medger de många rum den innevåller vid dess ringa längd af blott 36 alnar. Geiom läget på starkt sluttande höjd eger den åt nedra ller trädgårdssidan tre våningar, hvaraf den underta eller i högre stenfoten utgör kök, skafferi och ällare. Hufvudfagaden eger blott tvenne. Vid instigande genom stora entren kommer man ir förenämda öppna rum eller peristil i en rund estibul, som i sina fyra nicher prydes af statyer. )erifrån i en stor och hög salong af mycket aneende, sirad af kannelerade Joniska pilastrer och fver dörrarna med allegoriska basreliefs. Plafonen är arbetad i hautrelief, och så med omtanka, tt en der sväfvande engel tyckes hålla det snöre, varpå ljuskronan hänger. Denna tanke är täck: pblysningen kommer från höjden: en ängel framäcker den, eller Geniet, lyftadt på änglavingar. yra statyer. föreställande de fyra Ärstiderna, iniga salongens hörn. Till venster om densamma är tt ektänt färmaldar hacrtaol — 5