Göteborgsposten – 18 juli 1871, sida 2

hvilket jag förmodar är er skyldighet, sir — och här har ni ingenting att göra. — Jag hade ej orätt i att tro er vara uppriktig, sado han skrattande. Men hvarföre har jag ej här att göra? Detta är min mors rum, och jag förmodar att jag kan tala med hennes kammarjungfru, eller hur? — Jag tviflar på att mrs Rouse tänker på samma sätt. Ni gjorde bäst i att gå och söka upp henne — om ni måste tala med någon af er mors tjenarinnor. — Måtte f—n taga mrs — Nej. Jag ber om förlåtelse. Men så långt har det ännu ej kommit att jag ej kan gå in och sätta mig i min mors rum utan den gamla hushällerskans tillåtelse. IIuru komma ni och mia mor öfverens, Mary? Tror ni att ni kommer att stanna qvar? — Om mrs Cartaret tycker om mig så att hon vill behålla mig qvar, hoppas jag att få stanua — jag önskar blott — Här afbröt hon i meningen. — Hvad önskar ni, säg? — Ingenting, sir. Jag har tänkt närmare på saken. — Jaså, ni vill ej förtro er åt mig? — Hvarföre skulle jag göra det, sir? Jag är er mors tjenarinna, och om jag önskar något kan jag säga till henne. — Nåväl då, jag har fått förmågan att gissa. Skall jag säga er hvad ni önskar? Att befrias från mrs Rouses kommando, att ej ha någon annan herrskarinna än min mor. Maud fortfor alt sticka utan att svara. — Är det ej så, säg?