Göteborgsposten – 18 juli 1871, sida 1

—————— ———— mande för Sveriges politiska lif. Vår tosterjord är alltför dyrbar, för att hennes söner skulle tillåta henne öfvermodigt behandlas af någon okynnig medlem i Europas folkfamlj — hans kroppskrafter må vara än så öfvervöldigande. Rysslands skäl för sitt afslag till Sveriges anhållan att få taga Spetsbergen i besittning äro märkliga. Golfströmmen kan komma att taga en annan riktning och Spetsbergen sålunda blifva ett fruktbart land, säger den ryska noten. Det vill m. a. o. säga att Ryssland icke unnar Sverige denna vid polarcirkeln belägua possession, emedan en, ehuru föga trolig)! möjlighet gifves för att vårt land af densamma kunde erhålla någon nytta samt ej blott för densamma behöfva göra uppoffringar. Men ännu märkligars är det andra skälet, att nemligen allmänna opinionen i Ryssland är deremot och att ryska regeringen dervid måste fästa afseende, fast den sjelf ingenting har emot saken. Allmänna opinionen har, såsom man utan tvifvel varseblifvit, på senaste tiden börjat spela en stor roll i den ryska politiken. Förut var den sistnämnda underkastad tillfälligheternas lek; på en sådan berodde t. ex. orientaliska kriget. Ryssland hade då såsom alltid anspråkslösa fordringar, men det råkade att ega en något oborstad ambassadör i Konstantinopel och denne infann sig hos sultanen klädd i grå ytterrock. Detta brott mot det turkiska hofceremonielet vållade att underhandlingarne, de milda fordringarne till trots, togo en fientlig vändning — och så bröt kriget ut. Furst Mentechikoff är död, den graa paletot är utspeldt, och efter det emottagande stycket erhöll lär det ej gerna ånyo kunna upptagas. Men den farce, som i stället blifvit satt i scene af Rysslands regering är den ofvannämnda: allmänna opinionens tyranni. När furst Gortschakoff i slutet af förlidet år begagnade sig af det allmänna virrvarret i Europa för att i Svarta Hafsfrågan göra en tillämpning af Rysslands temmeligen egendomliga äsigter om traktaters helgd, handlade regeringen ej beller frivilligt, utan endast i följd af opinionens påtryckning efter hvad den sörklarade. Vid underrättelsen om regeringens steg ingingo ock entusiastiska bisallsy ttringar till och med från fredliga köpmanskårer, och illuminationer i Petersburg bekrästade ytterligare att opinionen varit allmän. Men en stor tara uppkommer för närgränsande lärder af grannskapet med en stat, som beherrskas af en dylik oemotståndlig och nycksull allmän mening. En hr Katkoff, som oaktadt sin obetydliga samhällsställning f. n. är en mäktig man i Ryssland och eger stort inflytande på opinionen, har nyligen föreslagit att ryska armån skall förökas till en numerär på — 2 mill. Någon annan herre. äfvenledes mod den alel.—e 2-udeseu off i sitt namn, kan söreslå att de 2 mill. erhålla den eller den användningen; han kan lyckas tå medhåll af allmänna opinionen, och så måste Rysslands regering, ehuru den sjelf är deromot, i sin politik följa den anvisade riktningen. Vårt land måste önska fred: sådant förestafvas både af försigtigheten och dess egna tördelar. Men må mun ej tro att man vinner det önskade målet derigenom att man likt strutsen döljer hufvudet och undviker att se faran. Må vi göra oss beredda att tillbakavisa oförrätter, om de skulle påföras oss, men för öfrigt taga oss väl i akt att genom eget förvållande framkalla dem. Må vi framför allt se till att det värn för ett lands sjelfständighet, som en armö dock alltid utgör, blir så pass kraftig vårt lands tillgångar det medgitva, och ej grundas på en utopi — på teorien om evig fred.