Göteborgsposten – 18 juli 1871, sida 1

hus och beslutat att för framtiden försörja sig med sina egna händers arbete? Hon kunde väl ej vara svag nog att redan sakna hvad hon så nyss kastat ifrån sig. Nej! hundra gånger nej! Hoa ville ej för allt i verlden tillbaka till Mortlands, men det var med ledsnad och förvåning hon upptäckte att hon kände en viss nyfikenhet, en önskan att veta hvad som tilldrog sig i matsalen. Snart lemnade mrs Cartaret de unga männer, hvilka suto qvar vid sitt vin och sina cigarrer — ty Lowndes hade förmått henne att det rökades i matsalen — och derefter hörde Maud klockan ringa till betjeningens supå. Då hon ej infann sig på denna kallelse, kom Jane med bud från mrs Rouse. Men Maud lät helsa och säga att hon ej var hungrig och ej ville ha någonting. Detta ansågs af mrs Rouse som något oerhördt och i högsta grad förmätet. Mrs Cartaret hade lemnat sin solfjeder qvar i rummet, och Maud, som visste att den gamla damen var ensam, vågade sig nerför trapporna med den och knackade på salongsdörren. Hon hörde ett ljud inifrån som hon tog för att vara ett Åkom in och inträdde. Mrs Cartaret låg på soffan i djup sömn, med en näsduk öfver ansigtet. Hon snarkade högljudt, och Maud ville naturligtvis ej väcka den gamla damen utan lade solfjedern på kudden vid sidan om henne samt lemnade tyst rummet. Det var nära en timma senare — hon var nu uppe i sitt eget lilla rum — då hon hörde några ackorder spelade på pianot, och som hon tyckte mycket om musik smög hon sig ner till första trappafsatsen för att lyssna, En