Göteborgsposten – 17 juli 1871, sida 2

Det kan anses för alldeles likgiltigt, om Preussen i Wien tagit eller icke tagit något steg i afseseende på den nordslesvigska frågan. Den österrikiska regeringen, som aldrig brytt sig om slesvigska gränsen, skulle helt säkert med stort själslugn och utan motsägelse mottaga hvarje meddelande från Berlin, och det är öfverhufvud en helt obetydlig(?) diplomatisk fråga, om undertecknarne af pragerfreden skriftligen, muntligen eller stillatigande komma öfverens om att låta art. V sköta sig sjelf. Vi finna det emellertid önskligt, att regeringen låter slesvigarne veta, det saken är afgjord och att gränsen förblir der den är. Tyskarne i Nordslesvig behöfva en sådan lugnande förklaring, hvilken kan hos dem aflägsna hvarje bekymmer för, att deras personer och egodelar skola komma under danskt herravälde, och för de danska innevånarne skall det äfvenledes vara upplysande och lugnande att höra, det landet behåller sina gränser. Den slesvigska gränsen blef ju också uppdragen och reglerad i wienerfreden 1864 så godt som det var möjligt, eftersom saken diskuterades mycket länge och ordnades af sakkunniga på det omständligaste, och härmed var Danmarks och de tyska staternas mellanvarande fullständigt uppgjordt. . Efter tvenne års förlopp kommer emellertid Louis Napoleon opåkallad och obefogad med sin inblandning, och han genomdrifver. att man i preliminärerna i NIkolsburg inflikar ecinen blauen Dunst, ett sväfvande fras om de nordslesvigska distrikten. Han brydde sig naturligtvis icke om Slesvig och hade ej begrepp om de förhållanden, om hvilka fråga var; han ville blott slå fransmännen blåa dunster i ögonen. Österrike och Preussen hade då andra saker att bevaka, och eftersom de icke ville inlåta sig med honom i käbbel om den slesvigska gränsen, så nedskrefvo de hans frast på papperet, och den var ju äfven alldeles sväfvande, liksom den icke heller medförde några förpligtelser för dem till tredje man. Det oaktadt gjorde preussiska regeringen likväl ett försök att ernå en öfverenskommelse med Danmark om förändringar ij wienertraktaten. Någon sörpligtelse med Danmark hade hon alls icke åtagit sig, och hon hade naturligtvis icke heller någon förhlig telse att uppfylla ; hon gjorde försöket endast derf. att hon i Nikolsburg lofvat att göra det. Danskarne smickrade sig emellertid med, att de genom ett franskt-tyskt krig kunde ernå mera, än Preussen erbjöd dem. Det var en fransk beräkning, och det är endast rättvist, då de nu straffas med att få alls ingenting. Den enda orsaken till förbehållet i art. V, nemligen Louis Napoleons behof af att skaffa sig anseende i sina fransmäns ögon, har nu fallit bort, och således måste wienerfredens bestämmelser förblifva, hvilka voro och äro de bästa, som kunna finnas. Dessutom vill ju den tyska regeringen behandla sina danska undersåter med saktmod och rättvisa, under det att danskarne skulle med ofördragsamhet tillintetgöra tyskarne i Nordslesvig, och åt en sådan behandling kan Tyskland ej utlemna sina barn. Frågan om den allmänna värnepligtens införande har varit på tal inom sjelfva Englands parlament, i det att Bass inom Underhuset önskade veta, hvad regeringen tänker om den allmänna värnepligtens intörande för milisen. Krigsministern svarade, att förpligtelsen att i händelse af högsta nöd försvara sitt fädernesland är af sig sjelf allmän och utan tvifvel skulle äfven allmänt och beredvilligt uppfyllas. Han sade sig likväl vara af den åsigten, att landet icke vill under vanliga förhällanden veta af något slags militärisk utskrifning och icke heller är i behof af densam a, en uppfattning som han trodde parlamentet dela. E. J. Reed, f. d. förste byggmästare i Englands flotta, har tagit anställning hos tyska regeringen och skall för dennas räkning bygga flera pansarfartyg. Han har förut varit i Ryssland och Österrike och der meddelat råd i skeppsbyggeri. Man har att i höst vänta sig en Historia om tidningen Times ifrån dess grundläggning till retormbillens antagande. Att bladet grundlades år 1785, är teml. allmänt bekant, mindre bekant deremot är den omständigheten, att det stora verldsbladet förde ett bekymmersamt lif de tre första åren af sin tillvaro under namn af ÅDaily Universal Register, nyårsdagen 1788 antog det derför Times, emedan detta enstafviga ord var bättre att uttala. Men tillochmed i fem år efter denna omdöpning hade det nu så spridda bladet endast endast en upplaga om 1,000 exemplar. En stor fest har gisvits i London för medlemmarne af Theåtre Frangais, hvilka uppehållit sig der under oroligheterna i Paris och spelat den franska dramatikens klassiska stycken. I spetsen för tillställningen stod gräddan af Englands intelligens. Festen gass i Sydenhampalatset, mellan hvars palmer och fontäner stodo långa rader af bord med blommor, frukter och praktfull servis. Utrikesministern lord Granville var preses. Bland öfriga votabiliteter såg man lord Dufferin, Disraeli, lord Stoughton, lord Strafford, Tennyson m. fl. Det förtjenar anmärkas såsom ett framsteg i den engelska tonen, att landets främsta män anse sig kunna umgås med och fira scenens män. Man kan ej undgå att härvid tänka på andra tider och andra seder, såsom t. ex. på Sheridans dagar. Kejsaren af Brasilien uppehåller sig fortfarande i London, der han är uppe om morgnarne och ute och promenerar förrän någon arbetare ännu lemnat bädden; der allt beses och sorgsälligt studeras af den sydamerikanske fursten. Telegrammer.