Göteborgsposten – 17 juli 1871, sida 2

förstå att jag ej behöfver någonting utan heldst vill förbli hvad jag är. — Akta min negligå! Du qväfver mig, din elake pojke! Ej behöfver någonting? Men jag siger att du behöfver något. Skall du aldrig bli rangerad karl? Hon sänkte nu sin röst till den ton, som hon ansåg vara en hviskning, omöjlig att höra; men Maud som med afsigt sysslade i rummets aflägsnaste hörn förlorade ej en bokstaf af hvad som följde. — En förtjusande flicka — stor arftagerska — en af de äldsta familjer i Frankrike — hvad vill du mer, Lowndes? Ah! mitt barn, gör mig detta nöje. Res och besök dem. Det förbinder dig ej till något. Om du visste — om du visste huru ifrigt jag längtar efter att se dig med en liten vacker hustru och ett barn — en arfvinge till denna förmögenhet — innan jag dör! Det är mitt hjertas innerligaste önskan. Jag skulle lemna ifrån mig Beckworth i morgon dag. Jag skulle låta henne bli herrskarinna här, resa min väg och ej bråka vidare, blott jag finge se dig väl bosatt, villig att lefva i lugn här och se efter ditt gods. — Lemna ifrån dig Beckworth! Hvad skulle väl Beckworth vara utan dig? Måtte du få herrska här ännu många år, du oförbätterliga gamla intrigmakerska. Jag skulle ej kunna sköta egendomen hälften så väl som du, och jag känner ännu ingen kallelse att lefva i lugn och se efter mitt gods. Hvad beträffar ett besök på Marly-les-Bois, skulle det tråka mig till döds, och du skulle så min för tidiga bortgång på ditt samvete, min mor. Jeg tror nog