Göteborgsposten – 15 juli 1871, sida 2

Preussens afsigt att vilja med våld sönderrifva pragerfredens art. V ang. Nords!lesvig sysselsätter lisligt den tyska pressen. I en korresp. från Berlin till -Schles. zeit. meddelas srån Åantentisk källa bl. a.: Den tyska diplomatien har för ögonblicket ej någon anledning att sysselsätta sig med den nordslesvigska frågan. Denna fråga kan nu med säkerhet anses för löst. Tyskland är ett rike och den galliske imperatorn lefver såsom landsflykting i Chiselhurst. — Härtill anmärker danska Dagbladet med rätta: Tvisten mellan tyskarne i denna sak reducerar sig således endast till, om Preussen skall behålla Nordslesvig med eller utan fraser (med eller utan Österrikes begifvande), och härpå är det i verkligheten ingen skilnad, hur intressant det än kunde vara att se furst Bismarck utveckla sin statsmannatalang i en depesch, som gjorde det klart för Österrike och hela verlden, att det är den danska regeringen, som förhindrat honom ifrån att låta nordslesvigarne rösta om, till hvilket land de vilja höra. Anmärkningen om den galliske imperatorn lemnar ett bidrag till bedömande at rättsbegreppen. Det förutsättes rent af såsom någonting helt naturligt, att Tyskland aldrig skall inläta sig på att uppfylla en förpligtelse, om det icke finnes någon, som kan och vill tvinga det dertill; den brutala uppriktighet, hvarmed man erkänner en dylik åsigt, gör ett besynnerligt intryck. Det kan antagas för sannolikt, att Preussen skall snart komma fram med ett anbud till Danmark om att nöja sig med den rent danska delen af Slesvig. Alldenstund tyskar inträngt nästan upp till jutländska gränsen, skulle således Danmark låta sig åtnöjas med en liten smal landremsa och uppgifva den talrika danska befolkningen i de trakter ända ill Flensburg, der tyskar visserligen finnas, men äro högligen underlägsna till antalet. Det ir tydligt, att Danmark ej går in härpå, om let ej vill godkänna den begångna rättskränkningens giltighet. I så fall skall Preussen två sina händer öfver Danmarks halsstarrighet och örklara pragerfreden i denna punkt vara af holl och intet värde. Uvem skall hindra det? )sterrike kan ej, om det också vill; och imperatorn sitter på Chislehurst. Sådant är det allmänna rättstillståndet i iorr och söder, vid Svarta Ilafvet och Bälerna.