Göteborgsposten – 15 juli 1871, sida 2

Från Utlandet. — Det har några gånger omtalats, att er rysk flotta är på väg till Odessa, i det Por ten skulle hafva gifvit sitt bifall till, att hor får passera Dardanellerna. Dessa underrät telser ha föranledt en interpellation i det en. gelska Ofverhuset af lord Stratford de Redelisle. Utrikesministern lord Granville svarade, att han icke emottagit någon upplysning i den angifna riktningen; men enligt hans förmenande skulle Turkiet icke bifalla Rysslands begäran. Detta svar är onekligen något öfverraskande. Etter hvad som nyligen passerat, efter det Ryssland med bifall at England, öfver hvars ljumma hållning å londonerkonferensen grefve v. Beust nyligen besvärat sig, gifvit pariserfördraget dödshugget, kan man i lika hög grad betvifla, att Porten skall gifva Ryssland ett afslag, som att Ryssland skall fiana sig i ett sådant. Här gäller det såsom öfverallt politiken: Principiis obsta. Nu, då Svarta Hafvets neutralisering är upphäfd, är det uppenbarligen för sent att motsätta sig konseqvenserna häraf, och till dessa hör, att Ryssland kan skicka sina krigsskepp in i Svarta Hafvet, till hvilket inloppet såsom bekant, enligt den i London träffade öfverenskommelsen, icke är spärradt för främmande krigsskepp, om dessa än skola inhemta sultanens tillåtelse. Denna tillåtelse måste gentemot stormakterna anses vara på förhand lemnad, emedan Turkiet ej kan på egen hand neka, hvad de bestämdt fordra. Skulle England vilja skydda Turkiet för följderna af ett afslag, hvilket af Ryssland uppenbarligen måste betraktas som en förnärmelse? Det tror ingen, och äfven om England gitvit löfte, så visar det förflutna, att England kan bryta ett sådant löfte. Enligt lord Granvilles yttrande år det ännu icke säkert, att Ryssland vill skicka en flotta till Odessa; men om det tänker att göra det, så är saken svårligen afgjord dermed, att Turkiet skall, såsom lorden tror, spärra Dardanellerna för de ryska krigskeppen. Afven om Turkiet skulle på direkta eller indirekta uppmaningar från England känna sig ha mod dertill, skulle det likväl återstå att se, hvad Ryssland skulle af denna anledning säga och göra. Utan en ny och farlig kris i Orienten skulle en sådan kollision helt säkert icke aflöpa. Det är betecknande, att det fransk-tyska kriget eålunda aflat en stadigvarande orientalisk kris, hvilken minst af allt berättigar till den förhoppning, att Europa kan hoppas en längre fred. Den utomordentliga courtoisie, som pågår mellan Preussen och Ryssland, antyder äfven, att Preussen lika litet skall lägga några hinder i vägen för Rysslands utvidgningsplaner vid Svarta Hafvet, som Ryssland sökte att verkligt hindra Preussen gentemot Frankrike. Att Ryssland bereder sig till att åter intaga sin forna starka ställning vid Svarta Hatvet, framgår dessutom af den ifver, hvarmed det nu ökar sin flotta derstädes. Besästningsarbetena i Sebastopol skola nu ofördröjligen börja och stora mariaetablissementer återställas.