Göteborgsposten – 15 juli 1871, sida 1

nemligen en vacker dag en notis, som inledamarkte borJas 1d4g andra brunnsoch oDådtrminen. Den första har i anseende till den allmänhet ruskiga och kyliga väderleken ej arit synnerligt angenäm, men för den andra yser man de ljusaste förhoppningar. På ärö solar man sig i den konungsliga nådens olsken, ty H. M:t, som med hvarje dag säges lltmer återvända till helsan, ar här liksom Ultid folkelig och vänlig mot alla. Damer ch herrar af badsällskapet inbjudas ej sällan tt deltaga i hans åkpromenader, dervid H. I:t sjelf är körsven, och dagligen äro gäster nbjudna till hans taffel. En fullkomligt ostörd ederqvickelseperiod får dock ej heller nu tatens öfverhufvud åtnjuta: svenska och norka ministrar, inoch utländska sändebud vimla nu i Särös Jummiga parker, liksom ljest vid Ulriksdal eller Drottningholm. Euopa är ännu upprördt och urtima riksdagen tår för dörren! Näst Särö, som naturligtvis måste vara wmumro ett, säges det anspråkslösa Lysekil i ir vara vestkustens mest fashionabla badort. Der hvimlar det af excellenser, grefvinnor, riherrinnor, hofrättsrådinnor, biskopinnor och prostinnor, ej heller saknas konstens gudinnor och så är han der, den fashionablaste bland le fashionabla. Hvem då? Kors, Frippe, vet jag! I Marstrand har regentombytet på Alpnyddan, säges det, ej medfört någon förändring i den belåtenhet med serveringen, som under den nu bortgångna herskarinnans tid städse var rådande hos de besökande. La reine est morte, vive le roi! ty, som bekant, har stället nu ej blott en vaksam och uppmärksam värdinna utan äfven en rask och förekommande värd, en sannskyldig Gottfrid af Bouillon. Från Sveriges Madeira rapporteras vidare med fröjd och gamman, att de qvinliga badgästernas blomsterparterr — idel rosor naturligtvis, inga käringtänder! — ändtligen börjar 1å en erforderlig och passande infattning af riddaresporrar, svärdsliljor ooh guldregn, hvartill sällat sig en och annan prestkrage. Ceum rivale frodas naturligtvis der som vid alla badorter och på kålhufvuden är ingen brist. Bland badgästerna derstädes befinner sig äfven vår frejdade landsmaninna fru Uenriette Niosen-Saloman. En straxt efter ankomsten dit ådragen förkylniog har gjort att societeten ännu ej fått njuta af hennes europeiskt rykt: bara stämma. I stället hyser man hopp om att inom kort få höra en af de många utmärkta elever, som under hennes ledning vid musikkonservatoriet i S:t Petersburg utbildat sig till ryktbara sångerskor. Det är en ung ryska, Alexandrine Krutikoff, hvilken lärer ega en kontra-alt af ovanlig skönhet och styrka, som under hennes utmärkta lärarinnas ledning numera nått en så betydande utveckling, att den unga sångerskan, hvars musikaliska utbildning sker på ingen mindre än ryska storfurstinnan IIelenas bekostnad, redan under nästa säsong ämnar debutera på kejserliga operan i S:t Petersburg. Vid konserten, eom torde komma att ega rum nästa Onsdags afton, har fru Nissen-Saloman benäget lofvat att sjelf ackompagnera sin elev. Denna konsert är väl egnad att ådraga sig uppmärksamhet äfven utom Marstrands badsocietet. Vid en annan badort blef det nyligen stor uppståndelse. Stadens tidning innehöll des med följande exklamation: Gud bevare oss för våra försvarare och vidare innehöll några skarpa utfall mot befälhafvaren på ett i hamnen liggande kronans ångfartyg, hvilken påstods ha Åidkat mälskjutning inne i hamnentill fara för ej allenast stadens egna tvåbenta innebyggare, utan i all synnerhet för en på en betesplats vid staden lugnt och intet ondt i sitt sinne bärande ko — en lugnt bärande ko, o, ljuft idylliska bild! — för hvilket allt han, som sagdt, togs i vederbörlig upptuktelse. Nu tror man kanhända att stadens så grymt hotade innevånare manoch qvinngrannt — kon oberäknad — togo den vaksamme tidningsredaktörens parti, ställde sig på hans sida, komplimenterade och serenaderade bonom. Jo vackert, också! Händelsen var nemligen den, att stadens framstående män länge närt ett visst, om också svagt hopp om att chefen för fartyget vid ett afgörande tillfälle skulle lägga sin röst i vågskålen till förmån för stadens hamn och till nackdel för en närbelägen, dit man från ett visst håll äflas att vilja sträcka en jernvägslinie, hvilken linie då måhända istället skulle få sin ändpunkt just vid ifrågavarande goda stad. Item voro deras fruar och döttrar förtjusta ötver de artiga sjöofficerarnes förbindliga sätt och deras pigor betuttade i de raska sjögastarne. Vidare hade åtskilliga leverantörer af lifsförnödenheter haft sin goda biförtjenst på fartygets vistande derstädes och bland dessa ej minst stadens slagtaremästare, och slutligen ansåg naturligtvis stadens fashionabla badsocietet dådet? som ett algjordt erimen lese majestatis. Följden häraf blet naturligtvis, att den stackars, välmenande tidningsredaktören råkade i en svår klämma. Beriktigande på beriktigande duggade in på havs byrå, stadens auktoriteter lyftade ej på hatten, då han helsade på dem, damerna vände bort ansigtet, då de mötte honom, pigorna pekade fingret åt honom, slagtaren lät sin yxa hemskt bixtra i solskenet, då han passerade förbi hans butik, ja, till och med den förut i sitt sinne intet ondt bärande kon, hvars lif han velat rädda, råmade dystert och förehade 8.11122 AticCet AEchsaanda manovrer 2 — — 2—— n c —