Göteborgsposten – 15 juli 1871, sida 1

ökte landtlifvets lugn i stadens beteshage. Huru saken sedermera utvecklat sig känna vi ej, lika litet som om — historien är sann. Men låtom oss ej för tilldragelserna utom vårt samhälle glömma att i krönikan inregistrera de njutningsrika afmar, som beredts oss af den afdelning af k. lyriska scenens artister, hvilken nyligen gästat vår stad. Här förut fördelaktigt bekant som dramatisk artist, tog m:ll Hedvig Harling denna gång vår publik med storm som sångerska. Och ändå eger m:ll II. långtifrån hvad man kallar stor röst, meu hon använder sina ressurser med så mycken urskiljning och har derjemte förvärfvat sig ett särdeles smakfullt föredrag, hvilket i förening med ett intagande yttre och god plastik gör henne till en ovanligt angenäm scenisk uppenbarelse. Att höra och se hrr Arlbsrg och Willman är alltid en högtid för konstvännen, hr Dahlgren är en gammal favorit hos vär publik och m:ll Jacobson, som led af en svår heshet, fyllde dock den dramatiska afdelningen af sina roller — särdeles i Regementets Dotter — högst förtjenstsullt. Kort eagdt, vår publik skall säkert med förtjusning mottoga det lilla sällskapet, om det ännu en gång i sommar vill göra oss den äran. En annan musikalisk njutning var dir. G. Rosbecks konsert i Trädgården sistl. Ousdags afton, om än musikpaviljongens olämplighet i akustiskt hänseende då mer än någonsin, så att säga, sprang i öronen. Iör på, hvarföre låter du alltid din pojke klippas så tätt in till hufvudsvålen, han ser ju ut som en rakad gris, yttrade någon till en god vän. Jo, ser du, det är egentligen en hemlighet, men eftersom du är min vän, skall du få veta det. — Nå-å? — Du vet ju att hustru min aldrig tål att jag på qvällqvisten går och tar mig ett glas bland goda vänner? — ÅJa, det känner jag nog till, men jag förstår inte.. — o, när lusten riktigt faller på mig, så der en eller två gånger i veckan, säger jag i myndig ton: Mamma lilla, Ludde behöfver bestämdt klippas! Mamma, som gerna vill se sin Ludde snygg, har ingenting att invända och så promenerar jag och Ludde ut. Jag går till en hårfrisör, säger till honom: Herre, klipp den här gossen, men klipp honom duktigt. Så kilar jag till mina vänner och hinner alltid att dricka minst två stora varma, innan lilla Ludde är färdig. Begriper du nu?