Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 3

ej kunde engelska. Slutligen grep Stockholms Dagblad verket an och meddelade den som följetong, om vi ej missminna oss i början af 60-talet. Ötversättningen verkställdes af numera aflidne litteratören L. A. Malmgren och utkom sedan i bokform. Den sträfsamme öfversättaren hade dock här åtagit sig ett arbete, som öfversteg måttet af hans krafter och då härtill kom, att boken i typografiskt hänseende var ett litet missfoster, blef arbetet ej på långt när så populärt bland oss som det kunnat och bort. Föll så vårt lands erkändt förste öfversättare, d:r C. J. Backman, som förut öfversatt åtskilliga af Dickens romaner: Pip Pirrip, Martin Chuzzlewits äfventyr m. fl., på den lyckliga iden att utgifva en, så vidt möjligt, fullständig upplaga af Charles Dickens romaner och så fick ändtligen ÅÅhe Pickwick-Club en sig fullkomligt värdig öfversättare, mäktig att låta hvarje språk-finess komma till sin fulla rätt äfven i den svenska öfversättningen. För att realisera denna plan behöfdes emellertid en förläggare, och en sådan erhölls ihr Ivar Uagostrom, som var beredvillig att ge verket en värdig utstyrsel äfven i typografiskt hänseende. Tvenne häften, innehållande början af Pickwick-klubben, äro redan utkomna och det är detta arbete, som vi i dag velat innesluta i våra icke-språkkunniga läsares benägna åtanka. Länge skall ni få välja bland de laviner af trycksvärta och d:o papper som torna upp sig på boklådsdiskarne, innan ni hittar reda på en författare, sådan som Charles Dickens, om hvars alla arbeten, alla utan undantag, ni af innerligaste öfvertygelse kan utbrista: n god, en förträfflig bok! Se så der ja, nu vet ni hvar botemedlet finnes, när tråkighetens demon börjar anfäkta er alltför starkt!