Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 3

Ur dagens krönika. Tråkighetens botemedsl. Sällskapsdjuret menniskan kan understundom känna en plötslig oöfvervinnelig leda vid alla sällskapslifvets njutningar. Hon kan känna sig trött vid kafferepens och tåcirklarnes eviga sqvallerhistorier, vid balkonversationens tomma enahanda, vid spelbordets uppirrande retelser, ja, till och med vid middagarnes och sup6ernas delikatesser. Hvad är då att göra? Resa — men dertill fordras god kassa och sådan kanske saknas; inskränka umgänget till ett par förtroliga vänner — men dessa äro kanske just då frånvarande eller ha aldrig någonsin existerat. Man har, för att begagna en stor tänkares ord, blifvit allas vän och just derföre ingens, man har sökt sällskap, icke för att vederqvicka sig, icke för att utgjuta sin själ utan blott och bart för att fördrifva den ändlösa tiden, för att jaga bort ledsnaden, som dock följer med och ej låter afvisa sig. Det är sommar och man hyr sig ett krypin på landsbygden, men här midt i naturen, i kärlekens eget oändliga rike der all