Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 1

Nya Teatern. Att kunna ge en opera sådan som Den Vilseförda, utan körer och nästan utan all scenisk apparat, inför en publik, som förut sett den väl uppsatt och nöjaktigt återgifven, att göra detta med den mest storartade framgång, detta kan endast lyckas för verkliga artister. En bättre och mera helgjuten bild af Violetta än den m:ll IZarling ger, har ingen af de sångerskor, som förut här uppträdt i detta parti, lyckats åstadkomma. Ej nog med att karakierens dramatiska återgifvande var förträffligt och grundadt på omsorgsfullt studium, äfven den vokala delen kom till sin rätt på ett sätt, som ej kunde undgå att öfverraska och som beredde den unga sångerskan den ena bifallstriumfen efter den andra. Hr Arlbergs sång och spel som den äldre Germonte var måhända den mest fulländade prestation, som åsetts från Nya Teaterns salong och scenerna i andra akten mellan honom och Violetta en konstnjutning, som väl knappast någonsin af åhöraren förglömmes. Den melodiösa romansen sjöngs af honom på ett så konstnärligt utmärkt eätt att den nu först framstod i all sin enkla, inta