Göteborgsposten – 13 juli 1871, sida 1

bolaget lärer företrädesvis skola bedrifva tillverkning af grofva kläden och halfylletyger, hvilka under alla konjunkturskiftningar med fördel kunna afsättas. Det erforderliga aktiekapitalet lärer i det allra närmaste vara tecknadt. Om någon under 1868 års riksdag, då flera äfven framstående folkombud ofta täflade i uttryck, vittnande om modlöshet med afseende på Sveriges ekonomiska ställning, skulle vågat säga: i Juli månad 1871 har penningtillgången så ökate, att icke blott ofantliga kapitaler ha blifvit nedlagda i nya industriela företag, utan äfven att svenska affärsmän hafva tecknat betydliga summor i ett lån som en af Europas stormakter beslutat upptaga — månne icke de allra flesta hade skolat deråt gapskratta? Emellertid år det faktiskt, att för svenska kapitalisters räkning är i det franska statslånet mer än fem mill:r francs tecknade, och denna teckning är gjord af personer som man visst icke tillvitat benägenhet för äfventyrliga spekulationer. Nyligen förrättades här ett rådmansval, egentligen endast märkligt derföre att af de nio på hvilka röstades erhöll den som å första förslagsrummet uppfördes, 249 röster, hvilket antal var det största som någon rådmanskandidat undfått sedan 1866. Detta vittnar just icke om något lifligt intresse för dylika val, fastän de röstberättigades antal i hufvudstaden uppgår till mellan 5-6000, och fastän vid nu ifrågavarande val alla ega lika rösttal. Då 1868 val till handelsborgmästare här förrättades erhöll den ibland 4 sökande, som på första förslagsrummet uppfördes, endast 198 röster, och när för någon tid sedan ledamöter taxeringskomitöerna för hufvudstadens särskilda distrikter skulle väljas, inställde sig i ett par distrikter endast några få röstberättigade. På hufvudstadens nya kyrkogård förrättades den 3:dje i denna månad i all enkelhet en begrafning, som jag vill omnämna derföre, att den hvars stoft då anförtroddes åt jorden hade varit en trogen tjenarinna i många år hos vårt lands celebraste vetenskapsman. Hennes namn var Anna Sundström, känd af många vetenskapsidkare, svenskar och utlänningar, under namnet Berzelius Anna, Sedan den pligttrogna tjenarinnan lemnat hushållerskans befattning hos frih. Berzelius, bjöd hon till att i eget hem försörja sig, men arbetet var tungt och dess lön ringa, och sammanskott måste göras för att understödja den stackars gumman. Det är smärtsamt att säga, hvarken hennes frejdade husbonde eller hans arftagare hade dragit försorg om att hennes ålderdom blef ekonomiskt bekymmerfri — och hennes behof voro dock de mest inskränkta. Hon uppnådde 86 år. Göran.