Göteborgsposten – 11 juli 1871, sida 2

Article Image
sor ar varor i oarbetadt eller halfarbetadt tillstå nd till Schweiz. Man uppskattar värdet å dem till 50 mill. fres. Nu är man sysselsatt med att föra dessa varor tillbaka till Mulhouse, för att få dem förarbetade in i Frankrike före d. 1 Sept. Samme korresp., en tysk, berättar, att befolkningen i Mulhouse fortfar med att gifva ett likaså öfverflödigt som ofta barnsligt uttryck åt sin motvilja mot de nya förhållandena. När den preussiska militärmusiken tågar genom gatorna, stängas ögonblickligen alla tönster. De militärkonserter, som embetsmännen söka att anordna, stranda emot den civila befolkningens eviga vägran att bevista dem. Han nämner äfven en annan omständighet, hvilken synes antyda, hvad framtiden skall komma att innebära. Schweiziska gränsbefolkningen underhåller neml. ett lifligt lurendrejeri med elsassarne. Gevärsskott vexlas redan nu ofta mellan de tyska soldaterna och smuglarne, och dessa senare ha börjat bilda riktiga friskaror. Den nya franska vexellagen förhandlades d. 4 d:s inom nationalförsamlingen. Följande båda vigtiga bestämmelser blefvo dervid antagna: Den termin af sju månader, som genom lagen af d. 10 Mars beviljats för infordrandet af de från d. 13 Aug. till d. Nov. 1870 förfallna vexlar, förlänes med fyra månader, och de nämnda vexlarne kunna indrifvas datum för datum från d. 13 Juli till d. 12 Oktober. De från d. 13 Nov. 1870 till nästa 12 Juli förfallna vexlar äro lagsökningsgiltiga datum för datum från d. 13 Okt. till d. 12 Nov. Dessa bestämmelser tillämpas på vexlar, hvilka äro betalbara i Seinedepartementet samt i kommunerna Sevres, Meudon och S:t Cloud. Rörande denna sista punkt uppstod en kort diskussion, i det Ducuing fann lagen ofullständig, emedan den skilde mellan Paris och provinsen. Justitieministern Dufaure förklarade, att Paris och provinserna befunnit sig i samma ställning straxt efter kriget. Men lagen af d. 26 April hade endast afsett Paris, som befann sig i en undantagsställning. Men i provinserna har ställningen icke försämrats och derifrån ha inga klagomål försports; inställande af betalningarne har ej heller förekommit der oftare än under vanliga förhållanden. Ducuing fasthöll vid sin fordran om provinsernas likställighet med hufvudstaden; Frankrikes bank får hela balar protesterade vexlar från provinserna, och i Rouen t. ex. ha exekutorerna fullt upp att göra med indrifvandet af lagsökningar. Rives (föredragande i utskottet) sade, att provinsen ej behöfver någon förlängning. Provinsen betalar. Banken har på 260 millioner erhållit 245 millioner. Utskottsförslaget antogs, och man öfvergick till denj andra lagbestämmelsen: Under de 20 dagar, som följa på offentliggörandet af denna lag, mäste innehafvarne af de vexlar, hvilkas ursprungliga förfallotid förutgår detta offentliggörande, underrätta sina gäldenärer om de förpligtelser, de ha att uppfylla. Gäldenären har rätt att genast betala eller att begagna de af föreliggande lag medgifna terminer. Den af fordringsegaren gjorda uppmaning och gäldenärens svar skola intygas genom gäldenärens erkännande vid vexelns framvisande eller, om han är frånvarande eller vägrar, af rättstjenare utan inregistreringsafgift. Den fordringsegare, som icke uttärdat denna uppmaning, kan ej fordra ränta från nästk. 15 Juli. Någon diskussion uppstod angående artikeln 3 i vexellagen, hvilken bestämmer den åt innehafvaren af en vexel för protesten medgifna terminen till tio agar. Plottard fäste uppmärksamheten derpå, att handelsdomstolen i Leipzig fällt utslag till den franska handelns skada. Utrikesministern Jules Favre förklarade, att frågan var både diplomatisk och juridisk. Hvad den juridiska sidan angår, så tror jag icke, att man kan tvinga de främmande domstolarne till att godkänna vår lagstiftning. Det har verkligen funnits i Tyskland en domstol, hvilken icke medgifvit fallet at oafvärjeliga händelser för de franska köpmän, som måste protestera vexlar. Den tyska handeln har protesterat mot denna mening, hvilken kan vara nyttig för dess oärlige gäldenär, men äfven kan skada säkerheten i dess transaktioner. På diplomatisk väg kan ingenting göras för att inverka på domstolarne. Jag har derför bedt Tyskland att framlägga för oss ett annat förslag, men vi befinna oss inför underhandlingar, hvilka ingalunda utmärka sig för den goda viljan. Den lösning, som vi önska, är det knappast värdt att boppas. Jag skall dock efterkomma församlingens önskan och söka att framkalla ett resultat, som öfverensstämmer med vår handels intressen. Man finner häraf, att tyskarne i afseende på sina handelsaffärer med Frankrike äro lika litet hugade att gå in på några eftergifter, som deras kansler varit det i afseende på krigskontributionerna. Och likväl finnes det exempel på, att man inom den tyska handelsverlden gerna sökt att gentemot andra nationers affärsmän draga fördel af den exceptionela ställning, som den franska blokaden framkallade. Man fordrar sin såkallade rätt; men den tyska oböjligheten äfven i detta fall gentemot Frankrike skall naturligtvis göra klyftan mellan de båda länderna ännu bredare och djupare samt försvåra försoningen. En korrespondent till Berlingske Tidende har i Paris haft ett längre samtal med

11 juli 1871, sida 2

Thumbnail