Göteborgsposten – 11 juli 1871, sida 1

pris. Utnämnd till akademiens stipendiat, företog han en resa till utlandet för att ytterligare utbilda sig och stannade först en tid i Köpenhamn samt sedan i flera år i Paris. På sistnämnda plats väckte han uppseende såsom medaljgravör, den del af konsten, åt hvilken han isynnerhet och med stor framgång egnat sig. Att bland de icke få utmärkta gravörer, som Paris eger, vinna erkännande, är något mindre vanligt, isynnerhet då det är fråga om en utländning utan särskilda rekommendationer. Ericsson gick med ihärdighet framåt, och det var hans arbeten, som allena förskaffade honom erkännande. Han erhöll äfven franska statens guldmedalj vid en utställning i Paris för några år sedan. lifter att hafva besökt Italien, återvände Ericsson till fåderneslandet, blef k. hofmedaljgravör och ledamot af Fria konsternas akademi samt utförde här flera högst förtjenstfulla arbeten icke blott i medaljgravyr, utan äfven i skulptur. Den framtid, som väntade honom, syntes rik på triumfer inom konsten, men han led tyvärr sedan några år af en bröstsjukdom och nödgades flera gånger afbryta sina arbeten för att nedläggas på sjuklägret. Ilans lidande antog en allt farligare karakter, och den svenska konstens vänner började hysa allvarsamma farhågor. Dessa farhågor voro tyvärr, alltför grundade: Johan Edvard Ericsson tillhör ej längre de lefvandes antal. Af allt hvad vi väntat af honom, erhålla vi ingenting mera. Med honom bortgick en rikt begåfvad konstnär, en samvetsgrann och flitig arbetare i det skönas tjenst, en anspråkslös och redbar menniska, en trofast vän. Ilan sörjes af alla, som sätta värde på den inhemska konsten, dessutom af en älskande maka och af ett stort antal personliga vänner. Från Helsingfors skrifves: Kommerserådet Feodor Tschetschulin, italiensk konsul och fransysk konsular-agent härstädes, afled efter en längre sjukdom d. 1 d:s vid en ålder at endast 52 år. Vårt samhälle förlorar i honom en verksam, driftig och redbar man, hvars stora och omfattande företag vittna om en icke vanlig förmåga och affärs-insigt. Danska kronprinsessan Lovisa lärer inom kort anträda en resa till Holland för att öfvervara sin tants, prinsessan af Nederländerna, förmälning med prinsen af Wied d. 18 d:s. Tidskrifter. Af tidskriften Framtiden ha vi vid regelbunden tid emottagit Junioch Juli-häftena, innehållande: Slutord angående kronologien af Jesu lefnad och Johannisevangeliet, af N. W. Ljungberg (en till det mesta polemisk uppsats); Niniveh och Babylon i de nyaste upptäckternas ljus, af E. Oh. Bray (forts.); Svensk historia i svensk roman, at Carl Silfverstolpe; Om riddarväsendet, ur medeltidens kulturhistoria, af V. E. Lidfors; ÅAr dogmen om Guds ord en med bibeln förenlig lära?, af utgifvaren, som talangfullt upprätthåller den religiösa kritiken här hos oss och oförtrutet verkar i reformationens tjenst; Om den skandinaviska bronskulturens ursprung, af Sven Nilsson; Svenska statens hjelpsystem samt dess ioflytande i ekonomiskt och politiskt afseende, af Herman Annerstedt, ett ord i sinom tid; Om litterär eganderätt, särskilt med hänsyn till de nordiska rikena, at A. Hedin; Spörsmål till herrar astronomer; bihang till den kronologiska afhandlingen i marshäftet af Framtiden för år 1870, af N. W. Ljungberg; Konstakademiens bestämmelse och framtid, af C. G. Estlander; Bokanmälningar, af utgifvaren. Af Svensk Tidskrift, utgifven af Hans Forssell, ha vi mottagit innevarande års tredje häfte, innehållande: Svensk Politik 1742-50 af B—Ik; En blick på Sveriges jernvägar at C. Annerstedt; Två författare från 1840-talet af A. Flodman: Statistik af II. F., som deri med allt fog fäster uppmärksamheten vid nödvändigheten för ett land af en väl ordnad statistik, om man vill verkligen komma till en naturlig och rättvis beskattning; och till sist under rubriken Filosofi en anmälan af Pontus Wikners bok mot den af d:r Bächners arbeten representerade materialistiska verldsåskädningen, hvilken bok med skäl underkastas en kort, men derför ej mindre allvarlig räfst. I allmänhet förefaller det oss som att hr Wikner, hvars första försök att popularisera ett visst filosofiskt tema jemte dess bevisning voro ganska lyckliga och förhöjdes genom en vacker form, sedan dess lockats af denna framgång ännu längre och slagit öfver målet, så att hans utvecklingar af det föresatta ämnet svällt oformligt ut på vidden, hvarunder försöken att popularisera framställningen gjort den logiska bilden ohållbar för just allmänheten, hvilken trasslar bort sig i en mängd sidoordnade spetsfundigheter och derigenom som sagdt förlorar ur sigte totalbilden. Vi ha velat göra denna anmärkning, just derför att vi högt skatta hr Wikners förmåga af populär filosofisk behandling och skulle mycket beklaga, om densamma fuskades bort genom ett farligt koketteri. At Tidskrift för Hemmet, tillegnad Nordens Qvinnor, har trettonde årgångens 2:dra häfte blifvit oss tillsändt och innehåller: Ea minnesblomma vid drottning Lovisas graf, af St—; Drag ur qvinnans och familjens lif i Norden, J .